Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Facket svajar

Annons

En intressant men tämligen okänd del av den nu aktuella konflikten inom den finska pappersindustrin är att finska Metall inte stödjer finska Pappers konflikt i Finland, vilket däremot svenska Metall gör. Hur kommer det sig att svenska Metall gör en så annorlunda bedömning av frågan jämfört med systerfacket i Finland som trots allt är verksamma på den finska arbetsmarknaden?

En viktig princip på den svenska arbetsmarknaden är att avtal ska hållas. Detta förefaller Pappers och andra fackförbund ta lätt på. Genom sympatiåtgärder trots fredsplikt i gällande avtal undergräver facken kollektivavtalens status. Varför ska en arbetsgivare i Dalarna och Sverige sluta kollektivavtal med facket om inte fredsplikten säkras? Vilken konflikt ska användas som ursäkt nästa gång facket vill tvinga in svenska arbetsgivare i konflikter som rör andra länder? Allt fler företagare ställer sig dessa frågor. I mina ögon svajar den fackliga argumentationen betänkligt.

Å ena sidan vill man värna de svenska kollektivavtalen. Å den andra sidan ger man sig själv rätten att ensidigt frångå dessa avtal genom att vidta stridsåtgärder i strid med gällande avtal. Med ett sådant resonemang måste vi fråga oss vilket värde de svenska kollektivavtalen har och den fredsplikt som dessa syftar till?

Svenska fackföreningar såsom Pappers, Byggnads, Elektrikerförbundet, Metall och andra kan dock vidta dessa orimliga konfliktåtgärder på grund av att Sverige har en näst intill oinskränkt rätt för facket att ensidigt vidta stridsåtgärder. Så ser det dessbättre inte ut i många andra länder. Det är dock ett problem för Sverige. Därför har Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström i dagarna i ett brev uppmanat statsminister Göran Persson att i handling visa att han menar allvar med talet om att värna kollektivavtalen.

Uppmaningen till statsministern är att införa ett förbud mot att vidta stridsåtgärder när fredsplikt gäller. En sådan regel borde vara en självklarhet.

Jag förstår inte hur svenska fackföreningar kan påstå att deras agerande syftar till att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft. Det enda som händer är att deras sympatiåtgärder fördyrar redan påbörjade investeringar. Det krävs tyvärr ingen större intellektuell kapacitet för att inse vad investerare drar för slutsatser av detta. Sympatikonflikter trots gällande avtal riskerar därmed att ytterligare allvarligt hämma den redan låga investeringsviljan i vårt land.

Vad har facket för mål med sitt svajiga agerande? I väntan på svar tvingas vi dessvärre konstatera att de regionala fackliga företrädarna i vart fall tycks ha abdikerat när det gäller problemen på arbetsmarknaden i länet. I Dalarna står i dag 25 procent av den arbetsföra befolkningen utanför arbetsmarknaden. Det är en tragedi för såväl individer som samhälle. Bara bättre villkor för näringslivet ger ett bättre företagsklimat och därmed ökad sysselsättning. Bara fler och mer lönsamma företag ger oss framgångar i den internationella konkurrensen och därmed långsiktigt hållbar välfärd och trygghet.

I en färsk rapport (april 2005) har Svenskt Näringsliv också visat hur facket missbrukat konflikträtten. De nu pågående sympatiåtgärderna mot svensk pappersindustri är ytterligare ett olyckligt exempel på detta missbruk.

CARL STRÖM

Carl Ström är regionchef för

Svenskt Näringsliv i Dalarna.

Mer läsning

Annons