Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Facket ger sitt stöd till det parti man själv startat

Annons

Självklart är inte LO en politiskt "bunden" organisation, det är precis tvärtom. LO är en politiskt obunden organisation, men däremot inte en politiskt omedveten organisation.

Pedersen försöker stärka sin argumentationslinje genom att hävda att hans tes bekräftas, därför att LO:s ordförande är vald som ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott och därför att fackföreningsrörelsen ekonomiskt stöttar socialdemokraterna.

Många LO-ordföranden före Wanja Lundby Wedin har varit valda i partiets ledning eller representerat socialdemokraterna i riksdagen.

Det är helt enkelt inte seriöst att påstå att detta är ett uttryck för politisk bundenhet. Snarare är det väl ett bra exempel hur facklig - politisk samverkan fungerar. Hur ledande fackliga företrädare i detta fall LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin och Metalls ordförande Göran Jonsson, kan ta tillvara fackliga intressen genom sitt medlemskap i socialdemokraternas verkställande utskott.

Vad det gäller fackföreningsrörelsens ekonomiska stöd till socialdemokratiska arbetarepartiet, är egentligen detta rätt enkelt.

Jag vet att Svante Pedersen normalt sett är klarsynt i den klassiska motsättningen arbete-kapital. Och det är ju det som allt handlar om.

Fackföreningsrörelsen stödjer socialdemokraterna ekonomiskt för att stärka partiet och få ett politiskt stöd tillbaka. Ett stöd för de intressen som arbetet representerar.

De borgerliga partierna å sin sida får på olika vis stöd från annat håll därför att dessa ska ges möjlighet att utföra politisk makt till stöd för kapitalets intressen. Svårare än så är det egentligen inte, det gäller helt enkelt att bestämma sig för på vilken sida man står i den intressekonflikten. Nu råkar jag veta att Svante Pedersen står på arbetets sida, så där är inga problem.

Att fackföreningsrörelsen har gjort detta samverkansval har sin historia och sin ideologi. Jag går inte närmare in på detta i det här inlägget. Jag nöjer mig med att ställa frågan: vilken annan politisk långsiktig kraft vore möjlig? Skulle LO och fackförbunden valt att samverka med någon annan än just det parti man själv bildat, socialdemokratiska arbetarepartiet?

Sen är det en helt annan sak att det finns flera delar i det politiska händelserna under våren 2003 som LO inte gillar.

Något uttalande om fondsocialism, hade vi kunnat vara utan. Inslagen i vårbudgeten om försämringar i sjuk och a-kasse-

ersättning har vi protesterat emot.

Men ska sådana saker kunna rättas till i framtiden måste fackföreningsrörelsens medlemmar aktivt vara med i jobbet i partiet och inte stå vi sidan om.

Slutligen vill jag påstå att grunden för facklig-politisk samverkan troligen stärkts efter valet 2003. Med största sannolikhet har fler LO-medlemmar än valet före röstat på socialdemokraterna. Därmed har basen för facklig-politisk samverkan vidgats och grunden gjorts stabilare.

Det är förmodligen bra för partiet, men framförallt är det bäst för LO-medlemmarna och dess anhörigas vardag och framtid.

STEN-ÅKE MÖRK

Mer läsning

Annons