Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Få misstag i jakt på Hagamannen

Annons

Polisen har kritiserats för sina insatser i jakten på Hagamannen i Umeå. Men i en ny utvärdering anser man att misstagen som gjorts varit få.

Den slutsats som dras i utvärderingen av polisarbetet blir att det inte berodde på några misstag av polisen att Hagamannen kunde gripas först 2006.

Arbetet har bedrivits utifrån traditionella utredningsmetoder och med utnyttjande av kriminalteknikens landvinningar, skriver utredarna.

Vid ett tillfälle i mars 2000 var samtliga polispatruller upptagna med att ta hand om en svårt misshandlad och kraftigt nedkyld kvinna vid universitetet. Samtidigt såg en ledig polisman en man med Hagamannens signalement i Haga. Det har ifrågasatts att man inte genast skickade en patrull att leta upp den mannen. När en patrull väl kom fram hade Niklas Lindgren redan hunnit sätta sig i säkerhet.

Utredarna anser att det var motiverat att göra en kraftsamling vid universitet och kritiserar inte polisen för senfärdigheten.

Fibrer och hårstrån som togs tillvara i samband med ett överfall i december 2000 förstördes 2004 eftersom man ansåg att de hade för dålig kvalitet och att överfallet sannolikt hade utförts av en annan gärningsman.

Här riktar utredarna mild kritik mot polisen. Dels var beslutet att förstöra spåren inte dokumenterat, dels bör inga spår förstöras med tanke på den utveckling som hela tiden sker inom kriminaltekniken.

Även om man redan 2000 hade förknippat det överfallet med Hagamannen hade man inte kommit längre än till att det var samme gärningsman som vid de tidigare överfallen. Man hade inte kommit närmare hans identitet, anser utredarna.

Under utredningen togs DNA-prov på 700 män. En av dessa var Niklas Lindgrens bror som prov togs på 2002. När hans DNA analyserades gjordes bara en begränsad analys med ett fåtal jämförelsepunkter. Den gav inget utslag. Hade man gjort en fullständig DNA-analys, som man började göra 2003_2004, hade man kunnat se släktskapet med gärningsmannen.

Polisens hantering av broderns DNA-prov var helt i enlighet med den tidens regler och rutiner är utredarnas slutsats.

Kritiken mot den nästan sju år långa jakten handlar om agerandet i samband med olika överfall. Niklas Lindgren, dömdes till 14 års fängelse för våldtäkter och mordförsök mot kvinnor i Umeå.

Vid ett överfall i maj 1999 slutade spåren efter gärningsmannen utanför ett företag som senare skulle visa sig vara Niklas Lindgrens arbetsplats. Polisens misstag skulle vara att de anställda på företaget aldrig hördes om överfallet.

Andra brister rör två överfall samma natt under 2000. Ingen patrull fanns tillgänglig då en polis rapporterade att han såg en man i området Haga som stämde överens med signalementet på den misstänkte. Alla patruller var upptagna vid universitetsområdet där ett av överfallen skett.

När en patrull väl kom fram till Haga var man Niklas Lindgren hack i häl, men missade honom. Han smet in en portuppgång och kunde se polisbilen passera förbi.

Det finns också kritik mot att polisen inte har följt upp tips från allmänheten, bland annat om att det nattetid lyste på Niklas Lindgrens arbetsplats på Haga samma kväll som en 16-årig flicka överfölls i Hagaparken.

Efter mordförsöket mot en kvinna vid Tegsbron i Umeå i december 2005 ringde Niklas Lindgren flera samtal från sin mobiltelefon. Polisen kontrollerade vilka samtal som ringts i området. Men polisarbetet lyckades inte eftersom Hagamannen befann sig utanför det område som undersöktes.

TT

Mer läsning

Annons