Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Experiment med rovdjur

Annons

Under senaste tiden har tunga beslutsfattare framfört vargens värde i massmedia. Ofattbara summor om 100 miljarder kronor har framförts som möjliga nya intäkter på upplevelseturism med vargen i centrum.

Absolut orealistiska summor då det behövs sådär 2 000 000 rika turister som vardera är beredd att spendera 50 000 kronor på vargupplevelse för att få ihop den enorma summan. En anmärkningsvärt stor summa, lika stor som hela skogsnäringens exportinkomst.

Professor emeritus Mårten Bendz på Växjö universitet har sammanställt att Sverige har en kostnad på minst 18 miljarder kronor på att försöka att skydda utrotningshotade växter och djur (rödlistade arter) som till 75 procent inte har sin naturliga utbredningsmiljö i vårt land, se SkogsEko nummer 3 oktober 2004.

Dessa växter och djur lever och frodas i andra delar av världen. Och om dom är hotade ska de givetvis beskyddas i sin naturliga miljö.

Dessa tvivelaktigt använda 18 miljarder är en betydande summa i relation till de nya lån som vi tvingas tillfoga statsskulden nästa år, men de är tyvärr politiskt korrekta i kohandeln som drivs på regeringsnivå med miljöpartiet som anförare.

Bara här skulle stora pengar kunna användas bättre till nyttiga investeringar som till exempel infrastruktur som gynnar landsbygden med bredbandsutbyggnad, upprustning av vägar och järnvägar samt även sjukvård och skolor. Vi kan inte gömma oss bakom argument som att "det är andra kostnadsställen", "det är annan budgetförhandling" och så vidare, då det i grund och botten är samma plånbok som vi hela tiden fyller på med nya utlandslån som skall betala hela kalaset.

Älgens betesskador på skogen à cirka en miljard är i paritet med det köttvärde som älgjakten ger. Rekreationsvärdet för landets alla älgjägare är dessutom bonusen.

Att släppa fram vargen är inte lösningen på dessa betesskador då vargen medför så stora problem för livet på landet.

Inga djur eller växter ska utrotas men inga ska heller överbeskyddas till oförsvarbara summor, speciellt inte om de finns etablerade i sina naturliga utbredningsområden i andra länder.

Någonstans måste vi stanna upp och överväga om priset för att blidka miljöhysteri inte är för högt för vår hårt pressade landsbygd och även för våra hårt pressade statsfinanser.

Vi måste sy ihop en helhet där människor, djur och natur kan samsas på ekonomiskt och ekologiskt hållbara grunder, även långsiktigt där grundstenar som arbetstillfällen, företagande, levande landsbygd och livskvalitet som jakt och fiske är viktiga. Blå dunster om turistmiljarder ger ingen trygghet.

Att dessutom upplevelseturism är extremt konjunkturkänslig, vänder sig till ett fåtal intressenter och även är säsongsberoende ger ingen stabilitet för berörd landsbygd. Turism-intäkter är välkomna men inte till ett pris som vida överstiger förtjänsten.

Att rovdjursanhängarna (oftast mycket ovetande om verkligheten) får fritt tillträde i media att lägga fram sina Disneyteorier där människor och rovdjur ska sova bredvid varandra, skapar ännu större klyftor mellan drabbade landsbygdsbor och rovdjursanhängarnas vänkrets på fina gatan i stora staden.

Dagens rovdjurspolitik har formen av en mycket dyr experimentverkstad där ingen vet vad resultatet kommer att bli. Målen är oklara, konsekvenserna är mörklagda och analys av följderna saknas. Ingen bryr sig om kollisionerna som blir mellan olika uppsatta mål, då det är olika avdelningar som ansvarar med tjänstemän som förblindat ser till sin enskilda arbetsuppgif,t målen med levande fäbodar där frigående boskap ska bevara de historiska marker som våra förfäder odlat upp, samt de uppsatta målen om rovdjuren.

När väl myndigheterna inser att det gick snett och när de väl officiellt tillstår detta är det för sent och skadorna torde vara svåra att återställa. Troligtvis har experimentverkstaden förbrukat alla pengar så återställningsarbetet kan inte finansieras.

HANS ERIK WEST

Mer läsning

Annons