Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU redo för enorm utvidgning?

Annons

Gång på gång har utvidgningen försiktigtvis skjutits på framtiden.

Toppmötet i Göteborg fastslog emellertid att 2004 är året då det skall ske.

Ideliga uppskov och förevändningar nöter svårt på förtroendet och någon gång måste man antingen komma till skott - eller också avskriva utvidgningsprojektet.

Som alltid när saker och ting ska fördelas uppstår lätt viss snikenhet hos dem, som förväntas dela med sig.

De stater, som för närvarande utgör unionens fattiga, kommer efter utvidgningen att tillhöra EU:s ekonomiska mellanskikt.

Med ofrånkomlig påföljd att de, som idag uppbär kompenserande stöd och bidrag, nödgas dela med sig till de ännu fattigare stater i österled, när dessa ansluter sig.

Situationen kräver stor pedagogisk talang - och avsevärd taktisk fingerfärdighet - av de regeringspolitiker i exempelvis Portugal, Spanien och Grekland som har att förklara för respektive länders väljare och intressegrupper varför guldregnet från Bryssel inte längre kan falla som förr innan utvidgningen.

Ett par smarta grepp har unionen redan tagit.

Då forna öststater knappast är nödbedda utan tvärtom ytterst ivriga att inträda i unionen, är det sannolikt att de åtminstone temporärt accepterar rollen som europeiskt C-lag utan alltför rungande protester.

EU-kommissionen har nyss föreslagit att de stater, som blir unionsmedlemmar 2004 under de första åren får nöja sig med bidragssummor avsevärt under unionens nuvarande nivå, men med viss uppräkning med tiden.

Tidigare har man överenskommit om specialregler, som ska förhindra att de nytillträdda, ganska fattiga staternas medborgare bums packar kappsäcken och söker lyckan i västerled med en ny, svårbemästrad folkvandringstid som följd.

Man får inte glömma att Österropa fortfarande hyser orimligt många hopplöst omoderna och olönsamma småbruk, som måste få rimlig tid att försvinna på samma sätt som skedde i Sverige decennierna närmast efter andra världskriget.

Allt måste få ta sin tid, bara färdriktningen är den rätta.

Mer läsning

Annons