Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU måste sluta såga på sin gren

Annons

Svaret är både och. När vi säger att EU ska bli smalare så innebär det att EU inte ska lägga sig i sådant som länderna bättre kan sköta själva, sådana frågor som inte rör sig över gränserna. Tyvärr har EU inte denna syn på sin uppgift i dag.

Viktigaste uppgiften för EU är att trygga freden i Europa. Därnäst kommer enligt vår mening miljöfrågorna. Ska vi lyckas få ned utsläppsmängderna och minska användningen av fossila bränslen till förmån för hållbara energikällor, så måste vi ha ett starkt och tydligt EU som både kan och vågar utmana de mäktiga intressen som vill köra på som om ingenting hänt med klimatet de senaste åren. Där ska vi således vara vassare, gå mer på djupet. Föroreningar känner inga gränser vare sig i luften eller vattnet. Det gäller även farliga produkter samt kemikalier där det är bra med ett gemensamt regelverk.

Men alla miljöfrågor är inte av detta slag. EU har i dag långtgående ambitioner även på sådant som varje land själva skulle kunna besluta om. Vi kan som exempel ta de Natura 2000-områden som Sverige tvingas anmäla till EU-kommissionen.

Vi har i Sverige under lång tid haft ett bra skyddsnät för hotade naturtyper och biotoper. Under det senaste decenniet har vi inrättat 100-tals naturreservat och biotopskyddsområden. Genom miljöbalkens tillkomst 1999 skärptes dessutom regelverket.

Det finns inget gränsöverskridande i frågan om att skydda ett aspbestånd eller att bevara rödlistade arter. De är stationära. Varje land borde få befogenheten att skydda sina egna arter. De enda djur som rör sig över gränserna i större mängd är fåglar.

Även när det gäller fåglar bör de nationella myndigheterna ha full kompetens. Ingen vill väl utrota sina fågelarter? Detsamma gäller rovdjurspolitiken. Även om en del rovdjur vandrar mellan Finland, Sverige och Norge är det i sammanhanget obetydligt och inget som motiverar en gemensam rovdjurspolitik.

Den byråkrati som skapas av att EU lägger sig i sådant som inte är av gränsöverskridande natur är ofantlig. Det verkar som om centralbyråkraterna inom EU inte tilltror medlemsländerna om att ha ett uns av självbevarelsedrift. Att EU vill ha kontroll på badvattnet vid våra svenska insjöar är fullständigt obegripligt. Varför kan man inte lämna detta till våra lokala miljömyndigheter? Man får väl utgå ifrån att vi inte tänker ta livet av oss själva genom smutsigt badvatten.

EU:s ambitioner på olika sakområden som länderna kan och bör sköta själva är ett hot mot den europeiska gemenskapen. EU sågar på sin egen gren genom att ge kommissionen så stor makt. Margot Wallström har som miljökommissionär ett stort ansvar för att miljöfrågorna försvagas genom att man satsar på felaktiga projekt. Hon borde naturligtvis ha arbetat för att såväl badvatten som flora och fauna förbehålls den nationella beslutanderätten.

BERTIL DANIELS, DAN WESTERBERG (C)

Mer läsning

Annons