Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett program som slår alla rekord

Annons

En enkel melodi, en ofta lätt banal text, en hyfsat populär artist.

Egentligen är det ganska fantastiskt: Det där grundkonceptet från för mer än 50 år sedan håller fortfarande. Och det inte bara håller. Melodifestivalen uppmärksammas allt mer och ses av allt fler.

Det som från början var ett lättsamt, populärt tv-program en fredags- eller lördagskväll under senvintern är i dag ett evenemang, långt mer än bara 90 minuters television några lördagar i februari och mars.

Det som redan på den tiden när vi satt vid våra gamla svartvita tv- apparater och svor över både linjefall och bildrullning betraktades som en av televisionens fula ankungar har blivit en svan, ett multimedieevenemang

Den då närmast obligatoriska kritikerkören som förfasade sig i alla tänkbara toner har om inte tystnat helt så i alla fall sänkt röstläget avsevärt och intagit en diskret position i skymundan.

Att lilla Leksand får stå i centrum i kväll är naturligtvis positivt på många sätt. Gissningsvis kommer fler än tre miljoner tittare att följa det som händer i Ejendals arena. Trots den olympiska konkurrensen. Och trots det nesliga fiaskot i Kiev i våras då hela Europa, frånsett några nordiska grannar slog dövörat till det svenska bidraget.

Men en jättepublik är snarare regel än undantag för Melodifestivalen.

Visste ni att det svenska tv-program som setts av flest tittare under hela 2000-talet är en av Melodifestivalerna. Året var 2000, dagen 10 mars och inte mindre än 4175000 tittare såg när Roger Pontare vann med "Vindarna viskar mitt namn".

Sedan mätföretaget MMS började sina publikmätningar 1993 har bara ett enda program setts av fler.

Det var förresten Kalle Anka julaftonen 1997.

Ytterligare några siffror som bekräftar hur stark attraktionskraft Melodifestivalen har på de svenska tv-tittarna:

Av de 50 program som lockat flest tittare till svenska tv-apparater sedan 1994 är 13 melodifestivaler. Ytterligare några av de 50 är europeiska finaler...

Så oavsett vad kritikerna säger och skriver är det naturligtvis en institution.

Att därmed sätta likhetstecken med riktigt bra tv är naturligtvis en helt annan sak.

Om "rätt" låt vinner i år återstår att se. Men en europeisk final i Aten den 20 maj utan svenskt deltagande vore naturligtvis pinsamt. Ungefär som ett fotbolls-VM utan Sverige.

Det är naturligtvis med den baktanken festivalchefen Christer Björkman sett till att få några i Europa hyfsat välkända artister i startfältet. Artister som går att marknadsföra på det sätt som numera tycks nödvändigt.

Att de första OS-dagarna trots mastodontbevakning inte blev någon jättehit är inte så svårt att förstå.

Tävlingstiderna har inte varit de optimala för att locka den riktigt stora tv-publiken. Och första helgen var inte speciellt het.

Peter Jidhe är naturligtvis en gigant i studion. Men en liten varningstriangel känns nog på sin plats. I bland är han väldigt nära att spela över och bli allt för teatraliskt överdriven.

Den Jidhe jag minns från TV4-åren vill jag helst slippa.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons