Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett himla fågelliv i Färnäs

Annons

Ibland kan något helt oväntat ske. Jag är skuld till att ha fostrat upp ett annorlunda barn på min tomt och det var det som gjorde att det blev ett himla liv på Hansjonsgatan.

Inte så att vi grannar var ovänner, utan grannfrun klagade över att fiskmåsarna var som tokiga och "attackerar när man sitter i trädgården, de skiter i håret och på tvätten, så den kan man inte hänga ut". Ja, något var på tok!

Den som skriker mest, fiskmåsen, kan man ju inte undvika att lyssna till, men en dag fick jag förklaringen: Alla måste vara lika även i djurvärlden.

Jag har skator som bosatt sig i min ena tall och där föds nya fågelungar varje vår. Alla föräldrar vill ju visa upp sina fina och duktiga barn och nu kunde de ju också flyga.

Men då fick fiskmåsarna se att en inte tillhörde flocken och då började tjattret. Hade skatorna tagit ett av deras barn?

En dag när jag satt i trädgården fick jag förklaringen.

Skatmamman matade en unge som var albino, vit men med ljusgrå vingar.

Den trippade fram precis som mamma och pappa och hade lärt sig att flyga på samma sätt, men vad hjälper det när inte omgivningen accepterar ens den som är duktig.

Nu har det blivit lite lugnare och skatorna visar sig inte lika ofta utan håller till mera i skogs-kanten.

Det verkar som även fiskmåsarna nu har sett att det inte var en av deras ungar.

Jag kom att tänka på en lärare vi träffade i Mocambique som också var albino och hade svåra problem för sin hudfärg, där inte solen heller gjorde det bättre.

Kanske våra invandrare har problem, som vi inte förstår, men måste försöka att avhjälpa!

ULLA-BRITTA PÅ HANSJONSGATAN 50

Mer läsning

Annons