Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett halvt sekel i en skogsmaskin

Annons

Sjö Bertil Larsson i Nås är unik i Sverige! I förra veckan slutade han nämligen jobbet som skogsmaskinförare efter 47(!) års oavbruten tjänst som maskinförare åt Stora Kopparbergs Bergslag, numera Stora Enso.

Sjö Bertil är därmed en del av skogsbolagets historia när det gäller utvecklingen av skogsmaskiner. Bertil inledde karriären som 16-åring i en liten bandtraktor, Cleetrac, utan skydd mot kyla och väta, och avslutade som 64-åring i en skotare, "Timber Jack", med den allra senaste utrustningen.

- Jag har älskat mitt jobb och jag kan inte påminna mig en enda dag när det känns tungt att åka till jobbet. Möjligen de två sista dagarna, då jag försökt intala mig själv att jobbet inte är allt här i livet...

Sjö Bertil Larsson kom tidigt ut i yrkeslivet. Efter folkskolan fick han som 13-åring hjälpa till på föräldrarnas, Lars och Ester, jordbruk. Körning med häst och traktor blev en del av vardagen.

När han 1955 fick jobb åt Bergslagets skogsförvaltning i Nås, var han redan förtrogen med skog och traktor.

Under sin första tid hos Bergslaget fick Bertil åka runt och ploga vintervägarna, främst för att hästar och folk skulle ta sig fram till och från skogen. Men snart fick han uppdrag att börja köra fram virke ur skogen.

- Jag tror att jag kört elva olika modeller av skogsmaskiner under mina år i skogen. Banbrytaren var "Bamse" som kom 1957, minns Bertil.

Han är glad över utvecklingen som innebar att skogsmaskinerna blev hjulburna.

- Det är skillnad som natt och dag att köra en maskin på hjul i jämförelse med de tidigare bandtraktorerna. Särskilt i stenig och svår terräng.

Att köra skogsmaskin är oftast ett enmansuppdrag som ska utföras både i ljus och mörker. Men Sjö Bertil har aldrig känt sig ensam.

- Nej, tiden har bara rusat i väg och under senare år har förstås radion varit ett gott sällskap i hytten, tycker han.

Trots sina många år i skakiga förarhytter, inte minst under 50- och 60-talet, har Bertil klarat sig från krämpor och skador.

När han en tid drabbades av ryggont började han åka rullskidor och denna motionsform, liksom regelbunden gymnastik, har inneburit att antalet sjukdagar minimerats.

Sjö Bertil Larsson är redan en legend bland Stora Ensos skogsmaskinförare. Om legender finns skrönor att berätta.

Mats Eriksson, Stora Ensos bevakningsledare i Nås, erinrar sig en historia som berättar att Bertil under en semester fick så svåra abstinesbesvär när han hörde ljudet av av skotare på avstånd att han avbröt ledigheten och återvände till skogen!

Sant eller ej, spelar mindre roll. Det stora skogsbolaget har under alla förhållanden tagit farväl av en passionerad medarbetare.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons