Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett eldorado för boksynta

Annons

- Världen har förändrats så mycket... När jag växte upp var det kakelugnar, kommoder, nattduksbord med karaff och glas, vi åkte efter häst med vagn och släde.

Många goda förändringar kom.

- Vi fick sulfa och penicillin, vilka välsignelser, säger Grete som väl minns hur tuberkulosen härjade.

Efter skolåren på Heurlinska skolan i Åbo planerade Grete att resa till England men det satte kriget p för. Grete skulle lära sig hushåll.

Som nybliven student kom hon i stället till en prästgård i Östergötland och mötte där sin livskamrat Lars. I augusti 1947 stod bröllopet. Innan makarna Ramsten kom till Falun 1963 bodde de i Uppsala.

- Våra tre barn är födda där. Jag arbetade som barnavårdsman i både Stockholm och Uppsala.

I Falun, som blivit en kär hemstad för Grete, blev hon snart känd som den engagerade kuratorn på gymnasiet. Ungdomars värld och uppväxt ligger henne mycket varmt om hjärtat.

- Under de femton år som gått sedan jag gick i pension, har mycket förändrats. Det verkar vara hårdare för ungdomen i dag, de får kämpa på många sätt. Det var lättare att vara lite annorlunda tidigare, man accepterades för den man var. I dag ska alla passa i samma mall.

Grete beklagar alla unga som inte får en rejäl hemfostran med sig. En rejäl hemfostran som lär vanlig respekt, hövlighet och hänsyn.

- Enkla regler som gör vägen så mycket lättare att gå.

Positiv inblick i ungdomsvärlden får hon i dag främst via de åtta barnbarnen.

- Vårt äldsta barnbarn läser i Lund. Vi har god kontakt, det är lätt via dator och telefon, säger Grete och nickar mot skrivrummet.

Här sköter Grete sin korrespondens.

- Grete bidrar inte till Postens kris, inflikar maken Lars, hon skriver säkert sex, sju brev i veckan.

Lars räcker fram en vackert inbunden bok, "Molnen drar förbi", författare Grete Bäckman. Ytterligare ett bevis på Gretes skrivlust och förmåga.

- Ja, ja, säger Grete, den skrev jag när jag var sjutton år.

Gretes bok är en av femtusen i det Ramstenska hemmet på Gamla Lustigknopp.

- Lars håller ordning på böckerna. Jag köper och läser min bok direkt, berättar Grete som just avslutat Imre Kertez "Mannen utan öde".

På sommarstället Ullnäs vid Vättern, söder om Vadstena, finns ytterligare tusen böcker, också det ett eldorado för boksynta.

Sedan fjorton år tillbringar Grete och Lars sommartiden här.

- Jag har tagit en till stad till mitt hjärta, Vadstena erbjuder så mycket, som vi uppskattar.

Grete Ramsten har alltid tyckt om att arbeta tillsammans med andra, att vara en i laget och gemensamt hitta kloka lösningar.

I dag ägnar hon än mer energi åt föreningslivet, som givit och ger så många goda kontakter. Hon är ordförande i SPF:s 30-hövdade sångkör, sitter i SPF:s programkommitté och är starkt engagerad i Föreningen Nordens arbete.

- Möten med medmänniskor och vänner hör till det viktigaste i livet. Åren har lärt mig hur oerhört viktiga vänner är, de ger styrka och värme i både med- och motgång.

Grete ser fram mot högtidsdagen då barn och barnbarn från Borås, Sundsvall och Bromma får mötas tillsammans med släkt och vänner hemma på Lustigknopp.

GUDRUN KLEFBOM

Mer läsning

Annons