Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett dyrköpt fynd

Annons

För ett antal år sedan, när jag och far var i samma ålder, införskaffade jag en fenomenal kunskapsbank.

Denna i ämnet "Svensk film", ett dataprogram där man kan följa den svenska filmen genom 100 år in i minsta biroll.

Rollista, antalet klipp, längd, inspelningsplats, lufttemperatur vid inspelningstillfället, statisternas tandstatus, ja ALLT - jo, jag menar det - fanns redovisat.

Materialet täckte upp 1898-1998 och där satt man plötsligt med en drös fakta om Thor Modéen och andra histrioner inom svensk film.

Guld för anhängare av såväl Fridolf Rutin som Anna-Maria Klappträ, eller vad hon hette som hade huvudrollen i oförskämdhetsfilmen "Utan tyrolerhatt i Trosa".

Något senare kom en komplettering i ämnet, upptagande samtliga filmer inspelade i Sverige 1998.

Personligen utbrast jag spontant ett "njaä".

Den "medvetna" filmepoken ifråga fick mig direkt inte att göra vågen.

Så hände det sig att den stora skivaffären ute på Skaraslätten klämde till med rea per internet.

Där fanns 1998-varianten till det klart överkomliga priset av en 35-öring (Jo, det står så!)

Tekniskt begåvad som jag är klickade jag på härför avsedd knapp och lyckades efter aderton försök få bekräftelse på att beställningen passerat Laxå i god fart.

Leveransen skulle ske med ett behändigt litet postpaket till det lika överkomliga priset av 29 svenska nödmynt.

Ett par dagar senare kom wellpappsemballaget med den åtråvärda produkten.

Betalningsavin låg ordningsammast bipackad.

Nu är det emellertid så, älskade Hilma, att vår familj har den egenheten att den inte hanterar penningar via tråd. Danielsson och tekniska manicker är inte alltid sams, varför det känns tryggare med den urmodiga metoden att ta slantarna i nypan, knacka på postens lucka (om sådan finnes) och be att få avhända mig de kontanta medel som erfodras för att reglera det belopp som inbetalningsavin föreskriver.

(Jag skriver alltid så där krångligt så fort posten och statliga översittare kommer på tal, en åkomma som sitter i sedan den gången jag lyckades tufsa till en odräglig skattetjänsteman genom att svara på hans illa formulerade brev med ett" va säger du?").

Därmed är det sagt att Danielsson är en smula avvaktande till tekniskt hokuspokus, en framsynt bakåtsträvare som Lars Åbergs honnörsord lyder.

Man vet aldrig vad knapptryckningar, av min generations folk, leder till och man ska aldrig låta sig okritiskt imponeras över saker som den heliga Marknaden bestämt oss för att vi inte kan leva utan.

Alltså gick jag med spänstiga gammelmanssteg till mitt postkontor, som numera maskerat sig till tobakshandel, och bad att få skicka in betalning för min trettiofemöresprodukt.

Tobakisten tittade sorgset på mig och ifrågasatte min mentala status.

Ett fåtal sekunder senare hade jag tolkat anledningen till hans ledsna uppsyn.

Det visade sig nämligen att det kostade 35 kronor att få betala produkten, som kostade 35 öre i inköp plus 29 kronor i frakt. Med lätta steg lämnade jag lokalen.

Man blir så lätt om hjärtat när man känner att man hjälper till att betala direktörers avgångsvederlag.

Mer läsning

Annons