Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett år blev till fjorton

Annons

En del har bilden av honom som den där skånske chefen på Procordia. Men där skevar bilden en aning. Visserligen är idiomet helt klart sydsvenskt men alls inte från Skåne.

- Nej, jag är faktiskt hallänning, konstaterar Ingvar Johansson.

Men det var dock via skånska Eslöv han hamnade i Vansbro. Det var anno 1988. Från ledningshåll var Vansbrofabriken ifrågasatt. Nedläggning eller flytt dryftades; det mesta pekade mot det förstnämnda alternativet.

- Vi var tre stycken som hade en avvikande uppfattning och tyckte att Vansbroenheten borde få vara kvar, berättar Ingvar Johansson.

De tres åsikter gav fabriken respit. Men då fick någon av dem ta på sig ansvaret och åka till Västerdalarna. Det blev Ingvar Johansson vilket inte var vad han hade tänkt sig. Ett tidigare höstligt besök i ett just då blött, mörkt och allmänt bedrövligt Vansbro hade inte gett någon mersmak.

- Nej, så när jag tog på mig att bli platschef hade jag tänkt stanna max tolv månader och inte en dag till, erkänner Ingvar Johansson med ett leende.

Men ett halvår in i Vansbrovistelsen började han tänka om efter att ha vuxit in mer i bygden och upptäckt annorlunda kvaliteter.

- Det var ett annat och bredare stöd för fabriken än vad jag hade väntat mig. Det var många grupper som engagerade sig i fabriken och jag insåg att det engagemanget gav oss en unik fördel.

Fabriken var alltså bygdens angelägenhet på ett helt annat sätt än på större orter.

Ingvar Johansson hade drivit fram en miljoninvestering och satsningen på ny maskinutrustning visade sig lyckosam. Minussiffrorna vändes i plus.

Och på den vägen är det. Nyligen har han lotsat den sjunde utbyggnaden i hamn under sin period som Procordias kapten i Vansbro.

Häromåret hedrades han också med titeln Årets företagare. Han anser dock att den titeln inte säger hela sanningen.

- Nej, man kan gott ta bort de tre sista bokstäverna, det är inte en företagare utan ett företag det hänger på. Vi hade inte lyckats komma dit vi kommit utan en insats av alla, säger Ingvar Johansson.

Statistiken talar ett imponerande språk. För fjorton år sedan var 50 personer anställda och de levererade 1 000 ton per år. Dagens siffror är 210 anställda - och 11 000 ton. Uttryckt på annat sätt så skeppades för dryga decenniet sedan 96 pallar i veckan ut. Under en riktig topp utskeppas nu 450 pallar - per dag.

På det privata planet finns det dock en baksida. Han har visserligen trivts under sina år med sin syssla och att ständigt ha fullt upp. Men någon riktig lång- semester har han inte haft under åren. Och förr eller senare kommer alla till ett läge då det är dags att lämna över rodret.

- Nu ska jag ha en riktigt långsemester, åtminstone fram till april 2004. Och sedan blir det pensionering, konstaterar Ingvar Johansson.

Långsemestern är en sanning med viss modifikation; några smärre insatser är inplanerade. Men som helhet lär hans fritidsintressen - som till exempel trattkantarellskogen - ägnas betydligt mer tid framöver.

LEIF-UNO BÄCKVALL

Mer läsning

Annons