Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ernst - en pigg 90-åring

Annons

Ernst är, som sagt, en pigg 90-åring. Han har egen bil och körkort, och åker till butiken och handlar när det behövs. Han lagar sin mat och städar sin lägenhet.

- Men älgjakten har jag slutat med, säger Ernst. När jag var 84 fick jag struma, och då bestämde jag mig för att sluta med jakten. Visserligen blev jag bra igen, när jag fick medicin, men har jag sagt att jag slutat med jakten så har jag.

När Ernst växte upp i Vintjärn, var det skogen som drog. Direkt han slutat skolan började han som skogshuggare.

- Vi högg kolved, berättar Ernst. Men jag var aldrig med och kolade.

Ett tag provade han på som byggnadsarbetarlärling också, men när han fyllde 18 år sökte han till Sala Teknikerskola.

- Där gick jag mekaniska linjen. En utbildning som skulle leda fram till att man blev verkmästare eller konstruktör.

Men något skrivbordsjobb ville Ernst inte ha. Så när han började jobba efter examen blev det på Gyroverken i Stennäset utanför Falun. Ett företag som tillverkade motorer av olika slag.

Sedan kom lumpen.

- Och direkt efter det beredskapstjänst. Jag fick rycka in i flera perioder under andra världskriget. Den längsta var mellan december 1939 och oktober 1940.

Efter militärtjänsten började Ernst jobba vid Vintjärns gruvor.

- Och det blev flera andra gruvor också, för jag fick ansvaret för arbetarskyddet. Jag reste runt på tre gruvor och på kalkverket i Rättvik.

Sitt jobb hade han dock ovan jord. I gruvornas mekaniska verkstäder. Efter ett tag blev han förman, och så småningom verkmästare i Tuna Hästbergs gruvor.

- Tills dom slog igen 1968. Då kom jag åter till Vintjärn, och där jobbade jag fram till 1977, då jag gick i pension.

Att det blev pension redan vid 60 berodde på att Stora, som ägde Vintjärns gruva, sålde Domnarvet till SSAB.

- Då fick all personal som var 60 år och äldre på Storas företag pension, berättar Ernst.

Ernst ville dock ha något att syssla med, och hjälpte i fem år till på en bilverkstad. Han började också snickra möbler - både åt sig själv och andra.

- Men nu tar jag dag för dag, säger Ernst. Försöker att hålla mig i trim. Men i min ålder ska man nog inte planera allt för mycket för framtiden...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons