Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eriks liv är vår historia

Annons

Vid en sådan maskin har Erik tillbringat 40 år som typograf på Dala-Demokraten. De skrotades när DD flyttade från lokalerna som låg där Hemköp City ligger nu, upp till rondellen vid slaggen. Samtidigt bytte tidningen teknik.

Men hos konkurrenten FK står en sätterimaskin kvar i trapphuset i det nya tidningshuset på Ingarvet.

- Åh, vad härligt, säger Erik när han slår sig ner vid sättmaskinen.

Han vill ha bilder att visa barn och barnbarn.

Erik Carlgren har många historier att berätta.

Pingsten är över, när vi träffar honom. Det är en helg med sorgliga minnen. Eriks far dog på pingstafton, och just på samma dag, för tre år sedan, dog hustrun Karin.

- Vi har hållit ihop sedan vi var 15 år. Det var ett hårt slag när hon gick bort. Jag var så förstörd, egentligen borde jag nog ha sökt läkare. Men det gjorde jag inte, säger Erik.

Fortfarande känns saknaden starkt. Erik bor ensam kvar i det röda huset som de köpte tillsammans 1943, vid Hästparken på Elsborg. Nu är den andra fåtöljen tom, den där Karin brukade sitta när de tittade på tv.

När Erik Carlgren fyllt 13 började han som springgrabb på DD, då hade han avslutat folkskolan på Västra. Han arbetade sig upp på sätteriet och gick maskinsättarskolan i Stockholm. Där blev han gnuggad i svenska språket. Det var noga med avdrag och korrekturremsor.

Erik minns freden 1945 när huvudstaden jublade och folk kastade papperskonfetti över gatorna.

- Det kanske du har sett på tv, säger Erik.

Och det har jag, men Erik var med.

Han är uppvuxen på Elsborg, i början bodde familjen på Sturegatan. Sedan har det blivit kvarteren kring Hästparken. Han minns när alla vägar där var grusade och lutade.

Under beredskapen under andra världskriget var han förlagd vid Främby skola. Det var dramatiskt när han och de andra rekryterna forslades mot okänd ort och sov i höet i godsvagnar .

- Vi var lite ängsliga om vi skulle till Finland, för där var det ju krig, säger Erik.

Men de hamnade i Källsjärv, utanför Kalix.

Det var där han nästan dog i en snödriva. Han och en korpral var så utmattade efter en patrullering på skidor att de satte sig att vila i en snödriva. Men en löjtnant skrek upp dem, och det var tur eftersom det var mer än 30 grader kallt.

- Jag sköt så bra att jag fick ett KG-gevär som vägde 12 kilo att bära på, suckar han.

Efter nio månader i Norrbotten var de tillbaka i Falun. De väntade avlösning och skulle just lämna in sina uniformer. Men när Erik satt och åt ägg hemma hos mamma och pappa så bultade plutonchefen på dörren.

- Då skulle vi iväg igen. Tyskarna hade gått in i Norge. De tog alla bussar i Falun för att få iväg oss. Folk fick stiga ur, berättar Erik.

Han såg inte så mycket mer av kriget. Efter två-tre månader i Grundforsen fick han återvända till Karin och Falun.

Nu har han fått bilden på sättmaskinen. Men man ser den unge pojken i den gamle typografen när han guidas bland datorerna på redaktion och i tryckeri, nyfiken på den senaste tekniken.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons