Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Entusiasterna följde Dan

Annons

Sedan några år tillbaka arrangerar Birgitta Ahrås och Björn Jadling varje år under Dan Andersson veckan en så kallad Finnmarksvandring.

- Vi vandrar genom olika delar av Finnmarken varje år, berättade Ahrås.

I år valdes en del av Finnmarken som inte är så känd - den nordöstra delen av Grangärde socken.

- Många känner till den västliga delen, där Dan för det mesta befann sig.

- Men hans farmor kom från Nyhammar, så det är inte alls otänkbart att han ibland begav sig till de här trakterna.

Den åtta kilometer långa vandringen inleddes med en tuff stigning upp på predikstolen. Väl uppe belönades vandrarna med en fantastisk utsikt, några väl valda ord av Ahrås och en mysig sångstund med Jadling.

- Det är jättefint här, sade Karin Olsson från Örebro när hon satt och spejade ut över nejden.

Vandringen fortsatte sedan i rask takt till Brynberget.

- Här kom några av de första finländarna från Tavast-land i östra Finland, berättade Ahrås.

- De två första bosättarna var Hindrik Hindriksson och Tomas Görsson. De kom 1685, och deras släktingar bodde här tills de svenska kolarna tog över.

Brynberget var sedan en levande bygd till 1946. Då såldes husen ut till en Scoutförening i Stockholm.

- I dag är det Brynbergets intresseförening som försöker hålla stället i skapligt skick, men som ni ser är det ganska förfallen, konstaterade hon.

I skarp kontrast till det stod nästa anhalt, Älgtorp, som är fint och välskött. Det uppfördes 1789, men är numera privatägt.

Vid Älgtorp avnjöt vandrarna den medtagna lunchen. Under tiden stod Jadling för underhållningen. Han spelade, sjöng och läste dikter. Det mesta av Dan Andersson, givetvis.

- Jag tyckte att det var väldigt trevligt under lunchen, sade Ahrås.

- Björn skapade en sådan mysig stämning att det nästan kändes trist att behöva bryta upp och vandra vidare.

Men vidare skulle de till slutdestinationen - Bastbergets fäbod. Stigen gick över myrmarker och upp på utsiktsplatser. Det var en hård etapp, men trots att en del plurrade rejält klagade ingen.

- Bastberget har varit i drift sedan 1549, sade Ahrås.

- Under 1800-talet var det Skandinaviens största fäbod. Då fanns här 100 hus och mellan 600 och 900 djur.

- Nu finns bara några enstaka kor, getter och hästar kvar. Men det är ändå en av de få levande fäbodarna i Sverige.

I skogen gick korna med skällor i band runt halsen, och vid en av fäbodarna såldes getost. Det passade många av vandrarna på att köpa.

- Alla hängde med fint, och i bussen på vägen hem fick vi mycket beröm, sade Ahrås.

- Överhuvudtaget tyckte jag att det var en bra vandring. De flesta uppskattar att det händer någonting hela tiden.

En välkomponerad vandring med många upplevelser, helt enkelt.

Och de som gått den - ja de kunde ta en välförtjänt stund av vila i bussen, på vägen till Ludvika. Bara för att förbereda sig för resten av Dan Andersson-veckans godbitar.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons