Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ung flicka spelar dragspel

Annons

En ung flicka står och spelar dragspel utanför entrén till ICA-affären på Hamngatan i Falun. Hon har en sliten svart päls på sig, jeans, ljusbruna skor.

Framför sig har hon en låda. Där ligger några tiokronor och enkronor, som givmilda Falubor kastat dit.

Hon fryser.

Och pengarna räcker knappt till ett mål mat.

Vem är hon?

- Hej, säger hon till alla som skyndar förbi.

Ingen stannar.

Hon blåser liv i bälgen, och låter en stilla melodi som jag inte känner igen tona ut och försvinna i dånet, när den ena bussen efter den andra rundar gathörnet på sina vägar genom kommunen.

Tvärs över gatan rinner ån, stinn av mycket vatten, sakta och maklig i sin framfart. Inne på muséet fejas det och Sega Råttan verkar igenbommad.

Den här flickan kommer från Rumänien. Jag pratar lite med henne. Hon bor på ett vandrarhem, men nu är pengarna slut.

Hon måste få in pengar till lite mat och för att betala ett par nätters logi. Det är därför hon står här med dragspelet.

Dragspelet är svart och av märket Tatry. Det är slitet. Troligen en gammal öststatsbälg.

- Jag vill studera här i Falun, säger hon på engelska.

De enda ord hon verkar kunna på svenska är "hej" och "moster", för hon har en moster i Falun, berättar hon: men övrig familj finns kvar i Rumänien.

Hon är händig med dragspelet. Musiken är hennes stora intresse.

- Jag skulle vilja lära mig mer om musik. Och matematik, säger hon och ser allvarlig ut.

Hon letar efter sin chans att få studera i Falun. Hemma var den möjligheten utesluten.

Men just nu går all hennes vakna tid åt att försöka få ihop pengar till mat och husrum.

Dagskassan i går såg skral ut. Kanske fick hon ihop en hundring.

- It´s no good, säger hon på knagglig engelska. Det går inte så bra.

Vad händer med den här flickan? Får hon plats på någon skola? Kanske drar hon en vals för alla som vill höra hennes historia; kanske är hon inte alls här för att plugga utan är här på flykt undan en ännu svårare fattigdom i Rumänien.

Nu är det första advent. Nu börjar kyrkoåret.

Det är nu vi börjar förbereda julen även om affärerna redan startat.

Nu är tid för att föra traditioner vidare. Som att tända ljus på kyrkogårdarna - ett sätt att hedra och minnas de döda. Men också för att förvandla en dödens plats till ett ljusskådespel.

Det flämtande gravljuset berättar för oss att timglaset rinner ut; för en del blir timglaset tomt alldeles för snabbt, för en del tar det längre tid.

Ingen vet när klockan slår.

Första advent tänder vi också första levande ljuset i adventsljusstaken. Det är en relativt ny tradition, som kan spåras till slutet av 1800-talet.

Men långt före dess fanns det en föregångare till adventsstaken, nämligen adventsgranen, som man klädde med ljus och ställde upp i kyrkor och på olika sjukhus.

Det lackar alltså mot jul.

Gräsmattorna är gröna. Jag räfsade löv i torsdags. Ur led är tiden.

Och det är 119 dagar kvar till 1 april.

Då är det vår. För mig.

PELLE MALMBERG

Mer läsning

Annons