Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tv-tradition som behåller sin magi

Annons

På "Irland 1987", säger experten efter noll sekunders betänketid och efter att bara ha hört ett par takter. Vi andra, noviserna, minns möjligen Abba, Brighton 1974 och kanske något mer.

Men expert eller novis: I kväll sitter vi där i tv-sofforna igen, mumsar på något onyttigt och tycker.

Eurovisionsschlagerfinalen: En tv-tradition.

Eurovisionsschlagerfinalen: En tv-gåta.

Snart 50 år, prisad och kritiserad, omtyckt och ogillad, men fortfarande lika uppmärksammad som den alltid varit.

Just denna kväll, varje år numera, är nästan den enda när vi får höra den eurovisionssignatur som förr var så vanlig.

I dag studsar visserligen program och produktioner över nations- och kanalgränser mer än de någonsin gjort.

Men det sker på ett annat sätt än när eurovisionens egen "testbild" och signatur annonserade europeisk samsyn för oss som tittade. Det var långt före de många och stora produktionsbolagens tid.

Men vad är egentligen drivkraften som efter snart 50 år fortfarande ger detta tv-program dess sällsynta förmåga att engagera som det gör i ett ganska trivialt ämne?

Det startade ju redan 1956. Lång innan den möbel som kallas tv-apparat var en självklarhet i varje bostad.

Är det möjligen ett unikt, suveränt stycke tv-upplevelse?

Visserligen har vi många gånger hört, de spelat generade, programledarna suga i sig smickret från var och varannan jury om hur bra de varit:

- Thank you for a wonderful show...

- I has been a fantastic evening...

Men hur unikt i en tv-värld där faktiskt väldigt mycket annat också är fantastiskt bra?

Är det möjligen den kreativa, musikaliska upplevelsen som lockar?

Tja, inte vet jag men de flesta bidragen brukar ju snabbt försvinna in i glömskan. På sin höjd hörs de väl någon vecka eller två i någon radiokanal.

Ändå sitter vi där i våra tv-soffor i kväll. Och vi blir inte färre och färre. Vi blir fler och fler.

I dag är publiken större än på väldigt länge. Åtminstone om vi begränsar oss till gruppen svenska tittare. Hur det är ute i Europa har jag ärligt talat ingen aning om.

Deltagarländerna har självklart blivit fler när den europeiska kartan ritats om. Men om tv-tittarna också blivit det kan vi bara gissa.

Jämfört med åren närmast före millennieskiftet har det svenska intresset för Eurovision Song Contest ökat med 20-30 procent under 2000-talet. Förklara det, den som kan.

Är det möjligen själva tävlingen? Chansen att få jubla när den traditionella tolvan från Danmark till Sverige dyker upp på tavlan?

Som sagt: Jag kan inte förklara.

Men jag sitter ändå i tv-soffan i kväll som uppskattningsvis tre miljoner andra svenskar. Troligen något fler.

VECKANS FINAL

Inte bara Champions Leauge på onsdag. I morgon är det final för Talismanen. Fyrans trögstartade svenska deckare har blivit allt bättre och allt mer uppskattad av en allt större publik ju närmare avsnitt åtta vi kommit. Där är vi nu.

VECKANS FANTASILÖSA

Fyran ska släppa loss fångar på Fort Boyard igen. Fantasilösheten får ett nytt ansikte. Vem ser fram mot ett program som var uttjatat redan när det försvann till treans glömska för några år sedan?

Mer läsning

Annons