Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En trogen vän

Annons

För sju år sedan tog jag hand om en häst, som har gett mig så mycket glädje.

Efter tre dagars bekantskap gnäggade han och kom travande för att bli kliad och kanske få en bit morot. Alltid glad att få följa med på en ridtur i omgivningarna.

Det var alltid roligt att se han och hans två bästa vänner när de kom ut i hagen. De kliade varandra i tur och ordning för att sedan gå iväg för att utforska omvärlden.

En nordsvensk, en fjordhäst och en shetlandsponny. Rejält sjuk blev han några gånger men med veterinärhjälp och mycket omsorg så blev han bra igen.

På somrarna om bromsarna var besvärliga så visade han klart och tydligt var de satt så man kunde slå dem. Som tack kliade han tillbaka när man kliade honom. Så mycket vänlighet och klokskap man fick ta del av. Det är kanske svårt att förstå för någon som inte har kommit en häst eller något annat djur riktigt in på livet, men de ger en så otroligt mycket.

Oturligt nog gick han omkull nu på hösten i en nedförsbacke och där låg vi kanske länge. Till slut kom han upp och vi kunde linka hemåt. Stel var han, men inga skador.

Efter den pärsen blev det promenader som med en väldigt stor hund. Och för en annan är det också bra med motion. Men tyvärr varar inte lyckan för evigt.

Vid 24 års ålder orkade min trogne vän inte längre. Det känns så fruktansvärt svårt att mista honom. Tack min lilla Nixen, för allt du gett mig.

DIN SÖRJANDE MATTE

Mer läsning

Annons