Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"En sport att slippa undan"

Annons

Varje år räknar Radiotjänst med en halv miljard kronor i uteblivna licensavgifter. Hur många det är som inte betalar sin tv-licens går inte exakt att veta. Men "Åke" från Ludvika är en av dem.

- Det är inte värt pengarna. Systemet är sjukt. Det är ju ändå reklam i kanalerna i form av sponsring, säger han.

I dagarna är det dags för Ludvika att granskas lite hårdare. När det meddelandet når ut till allmänheten ringer det alltid lite extra hos Radiotjänst.

- Jag vet att folk blir lite rädda, säger Mats Dahlgren, en av sex fast anställda kontrollanter i landet.

- Nej, inte ett dugg, skrattar "Åke". Det är nästan som en sport att slippa undan.

För Mats är vardagen fylld av dåliga ursäkter och löften om bättring. Om nu dörren ens öppnas.

- Det är lite olika. Man ser dem i tittögat men de öppnar inte. Det är det svåraste. Om du väl öppnar din dörr så ska vi nog komma till tals.

Ursäkterna är dock vanliga och klassiska. Tv:n är köpt i går, den är lånad och den används bara till kabelkanaler. Det finns också de som blånekar trots att apparaten står synlig från dörren.

- En gång var tionde år hör man att den inte är bra, den är trasig och den ska bli ett akvarium, säger Mats Dahlgren med ett skratt.

Att benämna kontrollanten som pejlare är inte så aktuellt längre. Det är nämligen flera år sedan de pejlade efter tv-apparater. Enligt Mats är det för otympligt att hålla på med och det tar för lång tid, så nu är det dörrknackning som gäller.

De allra flesta är vänliga, men då och då stöter Mats på stökiga människor som förolämpar honom och hans yrke. Men han är noga med att inte ta det personligt.

- Vi ska inte låta saker eskalera, det är bättre att dra sig tillbaka.

Alla människor försöker inte slingra sig från betalningen. I vissa fall är det enkla misstag som ligger bakom och då kan personerna uppskatta att kontrollanten hjälper dem tillrätta. Vissa vill även bjuda på kaffe som tack för hjälpen.

- Och en gång kom en tant med ett stort knippe morötter från kolonilotten till mig. Men jag var tvungen att tacka nej. Jag kunde inte gärna gå omkring och släpa på en massa morötter resten av tiden.

MAGNUS ÖSTLUND

Mer läsning

Annons