Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En slump ledde Lisa till böckernas värld

Annons

Lisa Isacson är bibliotekarien som inte alltid sitter med näsan i böcker.

- Jag har ju så många andra intressen också, säger hon.

Just nu läser hon Anita Salomonssons Armade cykel. Bäst tycker hon om romaner, dock inte deckare.

- Mord vill jag inte läsa om, säger hon.

Lisa Isacson föddes 1948 i norra Finland, nära staden Joensu. Som fyraåring flyttade hon med sin familj till Borlänge där hennes far fick arbete på järnverket.

- Jag har väldigt starka minnen från den här tiden. Jag och mina kompisar byggde kojor på Bullermyren där vi bodde, men jag förstod inget av vad de sa, berättar hon.

Lisa talade bara finska, men lärde sig snart det nya språket.

- Vi hade snälla grannar som vi umgicks med och de hjälpte oss in i det svenska samhället.

Eftersom skolan förbjöd henne att tala finska hemma tappade hon språket, något hon är ledsen för i dag.

- Jag försöker hålla finskan levande genom att se finska filmer.

Senare i livet flyttade Lisa till Uppsala och det var där som hon 1974 kom i kontakt med bibliotekarieyrket för första gången.

- På arbetsförmedlingens lista såg jag att det fanns en kontoristtjänst på bokbussen. Jag tyckte att det lät kul, sökte och fick jobbet.

Det visade sig vara en fullträff. Hon berättar hur hon klev in i en ny värld av böcker och människor, som var spännande att möta.

Tidigare visste inte Lisa vad hon ville arbeta med, men hon tyckte om att arbeta med händerna - tecknade mycket och sydde kläder.

- Popstjärnorna på 60-talet hade så snygga kläder, men de fanns ju inte att köpa någonstans, så jag sydde mina egna.

Kollegorna på bokbussen uppmanade henne att studera vidare och Lisa sökte till bibliotekshögskolan i Borås där hon blev antagen.

I två år veckopendlade hon de 55 milen mellan Borås och Uppsala.

- Det var tufft, jag hade man och två barn där hemma. Men jag ångrar inget.

Efter avslutade studier vikarierade hon på olika bibliotek i Uppsala, bland annat på häktet och på Akademiska sjukhuset.

- Det var svårt att få fasta jobb, det var en hård ekonomisk tid i Uppsala då.

När hon senare såg att biblioteket i Hedemora hade en ledig halvtidstjänst tvekade hon inte, utan tog med sig familjen och flyttade.

- Jag hade besökt Hedemora flera gånger och tyckte att det var en trevlig stad.

Halvtiden blev så småningom en heltidstjänst och sedan 1999 är hon chef.

- Det är roligt att jobba på ett litet ställe, man har alla möjliga arbetsuppgifter och närheten till människor är trevligt.

1994 gick flytten till det nuvarande stadsbiblioteket.

- Det var underbart. Det gamla stället var trångt och bökigt. Nu har vi ett riktigt bibliotek.

Just nu finns 98 000 böcker på biblioteket. Förra året gjordes 145 000 utlån. Varje månad läser bibliotekarierna listor med nyutgivna böcker, för att sedan bedöma vilka som ska köpas in. De går även efter efterfrågan.

- Många kommer hit och säger att de hört om en bok på radion som de blivit intresserade av, berättar Lisa.

Under 2003 köptes 5 500 böcker in. För att alla nya böcker ska få plats gallras det bland de gamla.

- De som vi inte slänger säljer vi och det är stor åtgång på dem.

Böcker som kommer in efter en utlåning kontrolleras. Det händer att folk har spillt vin eller kaffe i dem och då får de ersätta boken. I genomsnitt tål en bok ett par hundra läsare.

För varje år som går minskar bokutlåningen. Men det beror inte på att människor blivit mindre intresserade av att läsa, bokförsäljningen har i stället ökat.

- Folk vill väl behålla sina böcker. Pocket är suveränt, de är billiga och behändiga, säger Lisa.

Men fortfarande fungerar bibliotek som en samlingspunkt.

- Hit kommer människor för att träffas. Det är bibliotekets stora roll. En mötesplats i Hedemora.

MARLENE ANDERSSON

Mer läsning

Annons