Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktig stålman på Högskolan Dalarna

/
  • Inne i Högskolan Dalarnas tribologilabb i Borlänge tillbringar Mikael Olsson mycket tid med att ta fram nya ytbeläggningar till borrar och andra industriverktyg.
  • Mikael Olsson kommer ursprungligen från Dalarna men utbildade dig till forskare på Uppsala universitet. Efter några år i bland annat Japan återvände han dock till sina hemtrakter.– Jag längtade tillbaks, vilket nog är ganska vanligt för masar och kullor.
  • I tribologilabbet testar Mikael Olsson nya ytbeläggningar. Senare studerar han materialen på atomär nivå.
  • Forskaren Mikael Olsson är en av dem som ser till att Dalarna behåller sin skärpa på stålområdet.
  • I elektronmikroskopet kan Mikael Olsson se hur olika ytbeläggningar och material nöts.
  • Gjutning är inget för proffsen. Mikael Olsson tar fram borrar i hårdmetallpulver, som
  • Ytbeläggningen på borren är bara tre tusendels millimeter tjock, men förhindrar att materialet under nöts ner. – Vi skulle inte ens kunna se beläggningen om jag höll upp den, men utan den kan man bara borra ett tiotal hål. Med beläggningen tiotusentals, säger Mikael Olsson.

Dalarna är starkt förknippat med järnbruk och metallindustri ändå sedan det gamla Bergslagen fram till dagens framstående stålproducenter. Mikael Olsson, forskare på Högskolan Dalarna, är en av stålmännen som ser till att vi behåller skärpan även i framtiden.

Annons

När man bygger exempelvis en flygplanskropp kan man behöva borra uppemot två miljoner hål. Då duger inte vilken hobbyborr som helst. Mikael Olsson, professor i materialvetenskap, har specialiserat sig på ytteknik. Hans jobb är att ta fram material och ytbeläggningar som förhindrar att olika industriverktyg nöts ned. Han visar upp en borr som han arbetar med:

– Ytbeläggningen är bara två-tre tusendels millimeter tjock, mycket mindre än ett hårstrå. Vi skulle inte ens kunna se beläggningen om jag höll upp den, men utan den kan man bara borra ett tiotal hål. Med beläggningen tusentals.

Med sin inriktning jobbar Mikael Olsson mycket mot stål- och verkstadsindustrin.

– Sverige är framgångsrikt på att tillverka specialstål med bland annat Outokumpu och SSAB i spetsen. Och så har vi verkstadsindustrin med exempelvis Seco Tools. Deras verktyg bearbetar de material som stålföretagen tar fram. Vårt forskarlag är länken däremellan, som tar reda på hur vi ska tillverka nästa generations stål och verktygsmaterial.

I Högskolan Dalarnas mikroskopi- och tribologilabb* i Borlänge tillbringar Mikael Olsson mycket tid. Där studerar han material på atomär nivå och testar nya ytbeläggningar som kan stå emot nötning och friktion. Just på grund av den extrema värme som kan uppstå när man till exempel borrar i stål fungerar inte diamantverktyg så väl, eftersom de omvandlas till grafit av hettan. Mikael Olsson tar i stället fram borrar av hårdmetall, som tillverkas av ett pulver som smälts ihop i en ugn under högt tryck.

– På det här sättet får man ett material med en homogen mikrostruktur, förklarar han och visar upp det tunga, svarta metallpulvret som består av små, små nästan helt sfäriska partiklar.

För att finansiera forskningen samarbetar Mikael Olsson med flera stålföretag, däribland SSAB, som ställer upp med material och provning. Utöver det söker de anslag från olika vetenskapliga stiftelser.

– Det vi lyfter fram är att vi har kompetensen och de rätta laborativa resurserna och att forskningen är bra för regionen.

I slutändan kan detta även betala ett par doktorander, som hjälper till med forskningen. I dag måste de vara knutna till ett annat lärosäte, men om Högskolan Dalarna får rätt att examinera doktorer inom materialområdet kan det bli ändring på det.

– Men ribban ligger högt, med tuffa krav. Får vi den rätten vore det en kvalitetsstämpel. Det skulle framför allt vara en merit för Högskolan men även bidra till att vi som forskar lättare får forskningsmedel. På sikt kan det betyda mycket för regionen att locka till sig seniora forskare och doktorander som kanske stannar på företagen och hjälper dem bygga upp rätt kompetens. Just närheten mellan SSAB och Högskolan är en stor fördel. Det skulle vara svårare för SSAB att samarbeta med KTH. Möjligheten till daglig kontakt betyder mycket.

Mikael Olsson kommer från Leksand och flyttade till Uppsala för att läsa teknisk fysik. Han disputerade** 1989 och återvände några år senare till Dalarna.

– Jag längtade tillbaks, vilket nog är ganska vanligt för masar och kullor som är ute i förskingringen. Dessutom var det mycket på gång här på materialområdet och man har sakta men säkert byggt upp grundutbildning och forskning. Nu har Dalarna program för blivande högskole- och civilingenjörer och ett masterprogram – allt riktat mot stålindustrin.

* Tribologi är läran om läran om smörjning, friktion och nötning.

** Klarar en doktorand sin disputation får denne doktorsexamen.

Mer läsning

Annons