Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En pjäs om stora förvandlingar

Annons

Förvandlingar, i olika former, är temat i riksteaterns pjäs Apberget.

På måndagseftermiddagen samlades Stureskolans sjätteklassare i idrottssalen, för att se pjäsen som handlar om hur två unga tjejers liv förändras när de börjar högstadiet.

Dafne och Jenny är bästa kompisar och ska precis börja i sjuan.

Trots att de ska gå i olika klasser ska de så klart vara bästisar för alltid.

När höstterminen börjar så märker de att saker och ting inte är som de trott. Jenny är plötsligt populär och blir tillsammans med Kevin, skolans blivande fotbollsproffs. Dafne däremot, som alltid varit populär, börjar tröttna på att vara som alla andra.

På rasterna kastar hon intresserade blickar bort mot apberget. Apberget är den trappa på skolan där alla punkarna samlas. En dag bestämmer hon sig för att hon inte längre vill vara vanlig och genomgår en total förvandling till punkare.

- Hon var tuff som vågade byta stil! Det hade jag nog inte vågat, sade Louise Bredwad, som går i sexan på Stureskolan, efter föreställningen.

Anders Duus som gjort pjäsen har arbetat fram den tillsammans med ungdomar.

Klass 8 A vid Vallåsskolan i Halmstad har varit med i utformningen av pjäsen och har bland annat koreograferat en dans.

Berättelsen om Jenny och Dafne vävs även ihop med den grekiska myten om nymfen Dafne i Ovidius Metamorfoser som försöker fly ifrån sitt öde. Hon misslyckas och blir det som hon var menad att bli: ett träd. Pjäsens slutreplik, som väl sammanfattar handlingen, är "man blir det man måste bli".

- Alla som ser pjäsen, ser den med olika ögon, förklarar Mårten Andersson som är turnéledare och spelar Kevin.

- De som går i sexan är ju på väg in i det här medan åttondeklassare som ser den är mitt uppe i den här perioden i livet. En del relaterar till relationen mellan Dafne och hennes pappa, andra relaterar till det här med att lyssna på sig själv. Har man bara nått någon på något sätt så är man nöjd.

SUSANNE OHLIN

Mer läsning

Annons