Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En oförglömlig dag på Väsman

Annons

Vi rundar Lövön på dess västra sida, det enda som hörs är skären från våra skridskor. Isen gnistrar och bildar hela tiden spännande mönster.

Vid Granön stannar vi till och tar en fikapaus, konstaterar att ett 15-tal av vårens första gråtrutar anlänt. På håll ser vi en och annan skrinnare som med taktfasta skär jobbar sig fram på isen.

Vår tur fortsätter och vid norra änden på Sollen träffar vi på Kjell Nilsson, Ludvikabo som var aktiv bandyspelare i Heros mellan 1970 och 1987.

- Nu när jag inte får vara med och spela längre har jag bytt bandyrören mot långfärdsskridskor. Men det här är härligt, man får tid att tänka, inget som stör, berättar han innan han fortsätter norrut mot Stensbo.

Vi gör ett strandhugg på Sollen, konstaterar att all snö är borta. Kungsfåglarna sjunger och en spillkråka trummar. I fjolårsgräset hoppar en koltrast. Det är vår i luften.

Färden går vidare och vi närmar oss Ludvika. På håll syns seglen på några isjakter. Men ingen rör sig, jo förresten, en glider lite sakta fram påskjuten av en person. Det är helt vindstilla, måste vara mardrömmen för en isseglare.

Den man som gör vindens jobb är Hans Olsson, eldsjäl i isseglarklubben. Han låter intresserade prova på hur det känns att sitta i en dylik farkost. För tillfället är det en liten flicka som heter Mia, efternamnet har hon ingen riktig koll på. Men hon ser glad och nöjd ut.

- Det ska börjas i tid om intresset ska väckas. För tillfället är vi bara en samling gråhåriga gubbar som håller på med det här, skrattar Hans medan han ger Mias farkost en liten knuff, en knuff som kanske leder till en föryngring i klubben.

Hans har varit med ett tag och är luttrad, det här är en sport där mycket ska stämma. I dag är isen bra och solen skiner men det är totalt vindstilla.

- På måndag blåser det säkert igen, skrockar han.

- Men vi är vana, det kan bli mycket väntande när man håller på med sånt här. Vi har ju i alla fall haft ett par dagar tidigare i veckan när det varit bra förhållanden.

Efter att ha intagit dryck och några smörgåsar på Hällarna bär det av norrut igen. Stöter på en pimpelfiskare sittande på en spark av modell äldre.

- När det blir blankis är jag alltid ute och pimplar, säger Rickard Larsson.

Han ska fiska sig upp mot Sollen och har koll på vilka ställen som är bra.

- Ser du att det ryker från Sollen så är det jag som kokar kaffe, kommer du dit så bjuder jag på en kopp, säger han vänligt.

På vägen tillbaka till Stensbo passeras en och annan som tagit paus vid någon fin strandkant. I det vackra vädret lapas både kaffe och sol.

Väl tillbaka i Stensbo är klockan 14.00. Sex timmar och cirka fyra mil på isen. En oförglömlig dag.

På flera sätt.

Bland annat känns det i både rygg och ben...

PETER OHLSSON

Mer läsning

Annons