Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ofattbar glädje

Annons

Veckan började med en dålig nyhet för familjen, beskedet om att en politiker i Libanon blivit dödad av en bilbomb.

Men sedan kom telefonsamtalet de längtat så länge efter, men inte vågat hoppas på.

- Min man svarade och det var en kvinna från Migrationsverket. Det var samma person som gav oss avvisningsbeskedet. Nu berättade hon att vi får stanna, berättar Fadia.

Pappan gick direkt till skolan och letade upp barnen. Då kom tårarna.

- De två största flickorna började också gråta, säger Fadia.

Samtliga fyra barn går på Tjärnaskolan, där både elever och lärare kämpat för att familjen skulle få stanna.

- I går fikade vi med våra klasskompisar, de kramades och var så glada, berättar äldsta dottern Mary-Rose.

Familjen Rizk flydde från det krigsdrabbade Libanon till Sverige 2001.

Då började den långa väntan.

Beslutet kom fyra år senare.

I somras fick de veta att de skulle avvisas från Sverige och deras tillvaro i Borlänge.

Tiden mellan avvisningsbeslutet och beskedet om att de fått permanent uppehållstillstånd, beskriver Fadia som fruktansvärt.

- Det var det mest hemska vi varit med om. Vi har upplevt kriget, men det här var värre. Krig är fruktansvärt, men där lever de drabbade under samma villkor och kämpar. Här har vi levt i en bra miljö, men en miljö som vi inte fått tillhöra. Förrän nu, säger Fadia och har nära till glädjetårarna.

Familjens permanenta uppehållstillstånd innebär att först nu kan de söka arbete, vilket de inte tillåtits så länge de var asylsökande.

- Vi har så många tankar om framtiden nu. Först måste vi ta reda på vad vi har för rättigheter och skyldigheter i samhället. Vi funderar även på att studera. Min man har redan en utbildning, han är svarvare, säger Fadia.

Nu väntar det första riktiga julfirandet för familjen i det nya hemlandet.

- När vi verkligen har förstått det här fullt ut, så ska vi även fira med alla som stöttat oss.

- Tack alla. Speciellt de på barnens skola, säger pappa Sleiman Rizk.

MARIA SVENSSON

Mer läsning

Annons