Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En "mamsing" guld värd

Annons

Obemärkt flicka får plats... Hon läste Husmoderns platsannonser, lånade pengar och reste till Dalsjöfors för att föda.

En storbondes faderliga skam tvingade henne att dölja en växande mage.

Hon grät men tog sig samman, födde barnet och sveptes iväg i mammalycka över en "Barnängesdoftande" baby med mörkt hår på skör fontanell.

Tio år senare städade hon postkontor i blommig städrock och slippers.

Husqvarnan gick varm med prinsessmodets sommarklänningar - rynkad smock och puffärmar.

Det var smått om arbetande mammor, de flesta befann sig vid hemmets härd, piskade mattor, bakade bullar, broderade örngott...

Våra mammor?...

Tja, de bara fanns, där de skulle...

Mammor bredde limpsmörgåsar, stekte pannkaka, serverade med lingongrädde, kokade kornmjölsgröt, stoppade strumpor, lade in gurka, piskade mattor...

Mammor gjorde så gott de kunde.

Det begrep vi långt senare.

På Mors dag, sista söndagen i maj, fick hon en glasskål med röda och blå blommor.

På Mors dag skulle jag vilja att hon fanns kvar, kvinnan som med smärta och vånda gav mig sitt liv. Jag älskade att vara hennes dotter under alla år hon fanns på jordskorpan.

Alltid? Nja...

Det fanns dagar när hon drev mig till vansinne med sitt tjat...

Dagar och kvällar när jag bad henne fara och flyga...

Dagar när hon själv pladdrade utan att invänta svar...

Timmar när hon rökte och körde bil som en galning...

Andra stunder greps jag av ångest över den tid när hon skulle stå vid livets slut.

Mamma med sammetslen hud och mammadoft...

Ömsom stark, ömsom svag.

Hon byggde avundsvärda sociala nätverk.

Tröstade alla men berättade sällan om sitt eget onda, sin ångest, ängslan och rädsla.

Lagom till Mors dag dagtingar tusentals mammor med sitt samvete.

Hur var jag som dotter? Hur är jag som mamma? Bitterljuva minnen passerar. Själv snusade jag lycklig i första babyns, barnängesdoftande fontanell. Jag nosade på andra knyttets pudrade mage och pussade tredje skönhetens plutande rosenmun.

Och trodde att evigheten skulle bestå av ljuv babydoft.

Yrke, jobb, egen lön...ville vi ha. Småbarnsmammor drog iväg mot studier och jobb. Mormor, tant Alfhild och barnflickan ryckte in...Med facit i hand, visst ångrar jag en del kvällar när jag jobbade över och inte hann natta på sängkanten. Eller baka princesstårta... Det fanns ju pappor!

Unga mammor, gjorde så gott de kunde - och trodde de gjorde rätt!

- Snälla, ta deltid. Barnen - åren - tiden...går så oerhört fort...

Mina döttrar? Inte lyssnar de...

Har inte råd! Inte tid! Förstår jag inte?

De hastar mellan yrkets krav på transformatorer, kommunikationer, illustrationer - och kärlek till män och barn.

Om några år, antagligen med samma facit i hand som yrkesarbetande mamma, mormor och mormorsmor.

Barnen, livet - gick så snabbt?!

Mor kära mor på ett moln däruppe. Bland minnen och ömhetsångest - en "mamsing" är guld värd!

Mer läsning

Annons