Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kulturskatt i ständig rörelse

Annons

Det handlar om drygt 500 orkesterverk - mastiga luntor musik - mer eller mindre omöjliga att återskapa om någon form av olycka skulle inträffa.

- Det är hela Ludvikas musikhistoria från den tiden när det började spelas symfonisk musik och orkestermusik i Ludvika, förklarar Sören Ekebjörns och Lars Vikström från Ludvika Kammarorkester, två entusiaster när det gäller att sörja för arkivets framtid.

För närvarande är det Lars Vikströms från Bergslagsoperan som är "hyresvärd" för arkivet men eftersom man är på väg att byta adress för verksamheten är det fara värt att man än en gång måste flytta arkivet, en syssla som börjar kännas en smula påfrestande och dessutom ganska kostsamt.

Ekebjörns och Vikström är på jakt efter en lämplig arkivlokal. Hittills har enda alternativet som erbjudits varit beläget i Grängesberg, en opraktisk lösning, menar Ekebjörns.

- Den nya lokalen bör ligga på maximalt tio minuters cykelfärd från orkesterns repetitionslokal. Man bör kunna göra en "brandkårsutryckning" till arkivet om det visar sig att man är i akut behov av en förkommen stämma, säger han.

Den lokalen har man till dags dato inte lyckats hitta.

Den notkatalog som finns i dag är mycket förnämligt utförd av Ylva Persson i kammarorkestern, vars insats Ekebjörns och Vikström inte har superlativer nog att ge rättvisa.

- Hon har gått igenom hela materialet, sorterat verken i nummerordning och efter kompositörens namn. Man har alltså två principer att använda vid sökning av de aktuella verken, säger Ekebjörns.

Det handlar om ett verkligt hästjobb, och ovärderligt material för Ludvikas musikutövare i framtiden.

- Nu är bara problemet att hysa allt detta. Man kan utan vidare tala om ett mobilt arkiv, menar Ekebjörns och Vikström.

Under de år som Ekebjörns varit verksam inom stadens musikliv har arkivet varit inhyst på Aveny (ett par trappor upp), i gamla läroverket (bakom draperierna på scenen), i ett utrymme i Folkets hus källare (Man fick arbeta knästående), hos SKS på Hammarfallsgatan (- Fördelen var att vi hade nyckel och noterna därför åtkomliga vid "panik") samt - slutligen - i en lägenhet mitt emot Lillkyrkan.

När den hyresmöjligheten försvann grep Lars Vikström på Bergslagsoperan in och hyste in kulturskatten i de nuvarande lokalerna, men nu är snart den möjligheten borta.

- Vi betalar 20 000 om året i hyra, och det har vi inte ekonomi för i det långa loppet, säger Vikström.

Efter många lokalbyten är alltså bevakarna av Ludvikas konstmusikvärld tillbaka på "ruta ett".

Spårhundarna jagar och skulle dessa hitta en lokal som har plats för: a) två bastanta notskåp b) utrymme nog för ett rejält tilltaget stråkdrag, så kan man vara säkra på att ha två vänner för livet. Minst.

Skulle det sedan innebära att man slapp kånka runt på notarkivet för överskådlig tid så är lyckan total.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons