Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En intellektuell gigant

Annons

Genom åren har flera av Ecos essäböcker utkommit på svenska, tillsammans med ytterligare tre romaner; hans nya roman Drottning Loanas mystiska eld utkommer på svenska senare i höst.

Men nu är det alltså dags för nästa essäbok, Tankar om litteratur, arton essäer på en genomgående hög intellektuell nivå. Så har flera texter ursprungligen hållits som anförande vid litterära kongresser och universitet.

Mest krävande blir det när Eco skriver om sitt specialområde semiotik, som i närläsningen av Gérard de Nervals roman Sylvie. Men boken bjuder också på självbiografiska texter och ett par essäer om Ecos två viktigaste litterära influenser: James Joyce och Jorge Luis Borges. Men det är framför allt två essäer som gör boken oumbärlig, en om myter och det falskas kraft, och en om Oscar Wilde och aforistik.

Den förstnämnda är tankediger pärla där Eco med en rad exempel visar hur falska idéer genom historien faktiskt har medfört att sanning uppenbarats. Som när Columbus seglade mot Indien och snubblade på annan kontinent, därför att han trodde att jorden var betydligt mindre.

Det är inte enda gången som en falsk idé har uppenbarat en (låt vara oanad) sanning. Men falska idéer kan givetvis förbli falska, och likväl fortleva, som i fallet med Sion vises protokoll. Denna ökända antisemitiska pamflett om den "judiska världskonspirationen" upphöjdes av Hitler till sanning och kan i dag dessvärre köpas i större delen av arabvärlden, trots överväldigande bevisning om att texten är ett falsarium.

Sion vises protokoll har dessutom en förhistoria som går tillbaka till 1600-talet och myten om rosencreutzarnas hemliga brödraskap. Den som har läst Ecos roman Foucaults pendel kommer att känna igen sig, och på vägen få ytterligare förståelse för de konspiratoriska idéernas fascinerande, ibland skrämmande kraft.

Samma ämne tangeras i bokens andra lysande essä, om aforismen. Eco noterar att aforistiker gärna tummar på sanningsenligheten om författaren kan framstå som särskilt kvick. Det gäller inte minst kvickhetens snille Oscar Wilde.

Många av Wildes berömda aforismer är enbart kvicka, enligt Eco, och egentligen banala eftersom de inte uppenbarar något paradoxalt tänkvärt vid en närmare granskning.

Wildes ofta citerade aforism "Livet är alldeles för viktigt för att man skall kunna tala allvarligt om det" är falsk, eller snarare "canceroid" enligt Ecos terminologi. Man kan ju lika gärna vända på steken och säga "Livet är alldeles för oviktigt för att man ska kunna skämta om det". Den till synes kvicka paradoxen är ingenting annat än en sjukligt lustig plattityd.

Nej, en äkta paradoxal aforism formulerar någon slags sanning och kan inte heller bli canceroid, hävdar Eco. Försök med Wildes "Jag kan motstå allt utom frestelser".

Umberto Eco tillhör det slags författare man känner sig intelligent tillsammans med. Han är en välformulerad intellektuell, sylvass ironiker och underhållande bildningsgigant som kan skriva genomskinligt om komplicerade ting.

Han är det slags författare som kan stoltsera med att hans privata bibliotek rymmer fyrtiotusen volymer och samtidigt med glimten i ögat bekänna att han inte har läst varenda bok.

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons