Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fritidsgård som rockar fett

Annons

Det är onsdag, klockan är runt sex och det är lugnt på Rockhuset när jag och fotografen kommer inhasandes ur kylan och skakar av oss snön.

I soffan framför den väggmonterade tv-apparaten ligger Ache Raham djupt försjunken i Walker Texas Ranger som rullar på z-tv.

Inne på expeditionen sitter en praktikant iklädd en nitbeslagen skinnjacka och snurrar på stolen. Han vet inte riktigt hur många band som repar ikväll. Han pekar och säger att vi lika gärna kan gå ner och se efter själva.

Vi går ner för den smått ostabila spiraltrappan och kommer in i en bred, svagt upplyst korridor.

Väggarna är täckta av bandaffischer och till höger sitter en anslagstavla full av bokningsscheman och lappar om spelningar.

Musik dånar i hela korridoren. Från den närmaste dörren hörs en intensiv röst. Det är Invasions sångare Gustaf Johnsson som skrålar för full hals. De repar på Rockhuset flera gånger i veckan och har gjort det ända sedan bandet bildades för lite mer än ett år sedan.

När vi kommer in ställer de ifrån sig sina instrument och slår sig ner på några förstärkare. På ena väggen sitter en stor Princeaffisch och ler ner mot oss. Alla fem i bandet är i 20-årsåldern och de flesta har spelat i andra band tidigare.

Vad för sorts musik de spelar är de inte helt överens om, trots det har de just blivit färdiga med sin andra demo.

- Rockabilly, svarar Gustaf snabbt samtidigt som de andra säger soul och rock i munnen på varandra.

Det är nog kanske lite av allt, men bra låter det i alla fall. Vi låter dem spela vidare. En ung tjej går in i replokalen på andra sidan korridoren.

Där inne sitter Christian Bakestani och Ache, som lyckats slita sig från tv:n där uppe. De sitter tillsammans med några tjejer i en trasig brun hörnsoffa av skinn.

När vi kommer in skiner de upp och gör genast plats för oss.

De presenterar sig som Kifa, eller två femtedelar av Kifa. De är Rockhusets enda hiphopare och, enligt dem själva, dess stolthet.

Christian har varit på Rockhuset och rappat i nästan tre år, men Kifa är relativt nystartat även om de flesta av dem har spelat tillsammans tidigare.

Den här kvällen tar de det mest lugnt, men de insisterar på att få visa upp sig för oss.

De börjar rappa en lång och avancerad text som de själva skrivit.

- Våra texter handlar mycket om att alla är lika värda, förklarar Christian och Ache.

När vi tackar för oss och går tillbaka upp för den aningen självvådliga trappan till expeditionen träffar vi Esa Ahonen, Rockhusets husfar och en mycket trevlig prick.

Han berättar att Rockhuset drivs som vilken fritidsgård som helst, med det undantaget att man bara får repa där.

De har samma ansvar för sina ungdomar. För närvarande har de nästan 25 band som repar regelbundet.

När vi på söndagen för andra gången samma vecka kommer in ur snöslasket och in på Rockhuset är det stängt och släckt bakom glasrutan vid expeditionen.

I tv-soffan sitter "Puffen" Masgård. Han berättar att han vanligtvis spelar trummor i Jell, men att han nu väntar på några andra som han har ett projektband tillsammans med.

Ett projektband är bandmedlemmar från andra band som träffas och spelar lite annorlunda musik på prov på Rockhuset. Men de andra har blivit försenade så vi går ner bland reprummen.

Invasion är här i dag också. Vi hälsar i förbigående när de kommer ut ur rummet för att ta lite luft. Lite längre bort i korridoren hörs fortfarande pumpande trummor.

Där inne sitter två långhåriga killar i 20-årsåldern. De visar sig vara riktiga veteraner.

De spelar i blackmetalbandet Magog och började repa här redan 1998. De berättar att de just fått skivkontrakt. De är Rockhusets tionde band som får kontrakt sedan huset öppnade 1990.

Innan vi går får vi en liten rockuppvisning i allt vad dubbelstamp och gitarrslingor heter.

Det finns en viss poesi i att avsluta ett besök på Rockhuset med ett riktigt rocksolo, va?

GUSTAV JOHANSSON

Mer läsning

Annons