Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fråga om överlevnad

Annons

Bäste Alf Johansson!

Jag skriver dessa rader till Dig, eftersom det är långt till nästa landstingsfullmäktige och detta möte dessutom sammanfaller med öppnandet av riksdagen.

Först fick vi kämpa mycket för att ha de så kallade IVPA-bilarna kvar. Vi vet och minns mycket väl socialdemokraternas och din åsikt i frågan om dessa bilar och särskilt den mening som Du kom med i fullmäktige:

"Den rent medicinska effekten för dalabefolkningen om denna verksamhet läggs ner bedöms som utomordentligt liten".

Vi vet vad som då räddade IVPA-verksamheten: Valet 2002!

Dagarna före valet gick ni socialdemokrater till reträtt trots att ni så sent som en vecka tidigare förklarat att verksamheten var av liten betydelse. Din kollega, Sören Bertilsson, hade i ett brev till mig också skrivit:

"Den långsiktiga inriktningen kommer sannolikt, med hänsyn till ambulanssjukvårdens förbättrade situation, innebära att det i flera fall är rimligt att minska prio-1-verksamhetens omfattning".

Då nu verksamheten genom valet i september 2002 räddades, så skrev jag en mo???tion om införandet av defibrillatorer. Jag fick den uppfattningen att ni socialdemokrater och att majoriteten, kanske hela fullmäktige, var inne på att sådana apparater skulle skaffas. Så trodde i alla fall jag.

Det här hände 2001-2002 och nu skriver vi 2005. Vad har hänt?

Ja, intresset från Dig och socialdemokraterna tycks fortfarande vara begränsat och enligt uppgifter kommer defibrillatorer inte att vara på plats och utbildningen genomförd förrän åren 2006-2007.

Är detta rimligt?

Jag tror, om jag ska vara aningen elak, att det saknas intresse från er sida att genomföra något ni från början inte varit intresserade av men tvingats till. Så kan man, elakt sett, tolka det.

Folket i Dalarna och främst då de som bor långt ifrån ambulansstationer, blev vinnare av beslutet att ha IVPA-verksamheten kvar.

Men nu saknas defibrillatorerna. Om ni kollar med flygplatser, större hotell, till och med en rad arbetsplatser så finns defibrillatorer och personal som kan hantera dessa. Men här i Dalarna skulle alltså detta vara en så omfattande fråga att det måste ta fyra-fem år från ett beslut till genomförandet.

Det kan knappast vara pengarna det sitter i och detta bekräftas i dag av en ansvarig på landstinget.

Jag vill gärna ha svar på mina funderingar och blev dalfolket vinnare då IVPA-verksamheten räddades kvar så är dalfolket förlorare så länge inte dessa defibrillatorer skaffas och förs ut i verksamheten.

Jag citerar en professor i Umeå och som ansvarar för liknande verksamhet. Han säger:

"Det finns halvautomatiska defibrillatorer som vem som helst kan sköta".

I Helsingborg heter det så här:

"En tidig defibrillering är viktig för överlevnaden. Om den görs efter 13 minuter räddas åtta procent av dem som fått hjärtstillestånd och om den görs efter nio minuter ökar överlevnadsprocenten till 15 procent."

Låt dalfolket också få den här hjälpen! Det kan väl inte vara så att prestigen, er vilja att inte agera i detta ärende, avgöra ett så viktigt ärende?

Låt dalfolket bli vinnare ännu en gång, trots att det är dryga ett år kvar till valet 2006!

Vill gärna ha Dina synpunkter på detta!

ROLF GUNNARSSON

Mer läsning

Annons