Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Flink förklaring

Annons

Såg just på en affisch att Fiffe Lunk (Uffe Flink) ska komma till stan och minnas 1940-talet med hjälp av, bland andra, Berndt Egerbladh. "Räkna de lyckliga stunderna blott" heter nostalgitrippen de är ute på för Riksteaterns räkning.

De båda herrarna har inte bara lyckliga stunder att minnas. De har rätt minnesvärda fäder också.

Berndt pappa Ossian är släktforskarguru i Umeå med avsevärda omnejder och Uffes farsa Ville skulle jag också vilja se de hackor som går av för.

Jag har aldrig träffat Ossian, men haft en hel del hjälp av hans ordentliga samlande av norrländskt folk i släktforskningssyfte.

Alltnog. Ville Flink träffade jag tack vare, eller möjligen på grund av, Folkhopsidolen Gösta Nordgren, kallad Snoddas av allt Sverige folk och Gösta av sina vänner.

Ville Flink var hans vän. De hade jobbat ihop på tegelbruket i Lottefors mellan fisketurerna.

Ville gick som barn i Nordgrens fiskehus i Sjörgrå, mitt sommarhem ett antal somrar på 1980-talet.

Det var också Nordgrens och Flinks operationsbas och gömställe undan den sorts länsman som ser till att fiskerilagen efterlevs.

Det kunde vara en smula si och så med laglydigheten hos de båda kumpanerna, kunde byns folk berätta om vid sena sittningar över varor tillverkade av Hälsingslands Hembrygdsförbund.

Det var så jag ryktesvägen lärde känna Ville Flink som en hal ål i länsmans fiskenät.

Mest gångbart exempel var historien om hur Snoddas torp blev strömlöst genom myndigheters försorg.

Det var ingen hemlighet att Nordgren var en synnerligen generös typ Ingen lär ha haft en aning om hur många nyckelkopior det har funnits till torpet i Sjörgrå.

Så fort man återvände från prinskorvsinköpen på ICA i Växbo hittade man nytt, obekant folk som just flyttat in i kåken. (- Han sa att vi fick komma när vi ville...)

Detta spontanboende gjorde att den sjungande torparen fick tämligen fläskiga elräkningar. Inte alltid fanns kontanta medel att reglera skulden.

Så hände det sig en dag när Ville Flink och Snoddas närmast i nåder fått låna sin egen stuga att det knackade beslutsamt på dörren. Utanför stod televerksklädda myndighetspersoner, bärande allvarsmin och avbitartänger. Här skulle kablarna kapas och inte ljus eller tevebild komma fastighetsägaren till godo framgent.

Knips!

Hrr Nordgren och Flink lät sig dock inte nedslås av futteliteter som avbitartänger. Fram med stegen och på med en tamp på ledningen som gick fram till byn och så log Sven Lindahl, Anita Lindman och Hyland ånyo fromt från skärmen.

Ett par eftermiddagar senare passerade televerkarna och såg ett teveblått sken flimra mot takpappen inne hos tegelbrukskamraterna. Nä nu jäää...!

Nytt och våldsamt bankande på dörren:

- Vi var här och stängde av strömmen för några dar sen. Vill ni vara så goda och berätta hur det är möjligt att ni sitter och ser på teve!!

Det var då som Ville Flink för evigt skrev in sig i min privata databank över "Förebilder i civil olydnad".

Han gav besked:

- Jo, ser ni. Det här är en karbidteve!

Det är inte bara trumslagare Uffe Flink som är slagfärdig i den familjen.

Mer läsning

Annons