Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En färgstark modelegend

Annons

Med mörka läppar, färgsprakande pagefrisyr och en basker kaxigt på sned, kliver legenden in på scenen i Teknikdalens hörsal.

- Jag har absolut inte lyft mig. Det får duga ändå. Ibland känner jag mig som 80, ibland som 30, säger hon och garvar - lite kraxigt, men helt oemoståndligt.

Hon är där för att inspirera, tala om sin karriär och modet genom tiderna.

Det finns ingen tvekan om vilka decennium som är Ponténs favoriter.

- Jag älskar 20- och 60-talen. Det var ju en jätterevolution inom mode- och design på 20-talet. Herregud!, utropar hon och slår ut med armarna.

Hon gestikulerar ofta och tar spontana sidostick i berättandet. Det är mer trevligt småsnack med publiken än en föreläsning.

Under hennes uppväxt flyttade familjen mycket. Pappan var hög officer och mamman hemmafru.

- Min mamma var exentrisk och härligt galen. Hon sade alltid vad andra tänkte, berättar hon.

Och det var hemma med mamma och barnflickan som de första plaggen skapades.

Sedan kom 40-talet och Gunilla Pontén var tonåring.

- Då var man verkligen ute och cyklade designmässigt, det fanns mode för herrar, barn och damer. Men ingenting för oss tonåringar.

Så hon protesterade.

- Jag hade temperament och protesterade mot rävboa, florhatt och bruna strumpor.

Familjen hade på den tiden en hemsömmerska. Hon fick sy det unga fröken Pontén ritade.

Det var första steget till att tonåringar fick ett eget mode.

- När jag var 14 år cyklade jag till skolan i Skövde med gröna strumpor och kort kjol.

Då blev hon uppkallad till rektorn - så där fick man inte klä sig.

- Då protesterade jag mera. Nästa dag hade jag en röd och en grön strumpa på mig. Den andra gröna satte jag på huvudet.

Hon skrattar gott åt minnet.

Helt plötsligt kommer det in en modell på scenen, klädd i Pontén-designade kläder ur senaste kollektionen 2005.

- Här ska ni se, är det inte urtjusigt med helvitt, frågar hon.

Med jämna mellanrum under resten av föreläsningen visas smakprov på hennes kläder.

När familjen flyttade tillbaka till Stockholm blev hon upptäckt, fick arbeta som modell och kom sedan in på Beckmans.

- Det var underbart. När jag började designa så var det bara tonåringar som älskade mina kläder.

- Mammor kanske hatade dem, säger hon.

Det är ingen tvekan om att Gunilla Pontén älskar livet och hon uppmanar publiken att ta de chanser de får.

- Vill ni göra något, så gör det. Alla är bra på någonting, säger hon och konstaterar.

- Jantelagen är inget för mig,

Det enda hon verkar ångra är att hon inte flyttade till Paris när hon fick chansen av franska Elle.

Förutom skapandet av tonårsmodet är nog Gunilla Pontén design förknippad med hattar.

- Jag är hattoman, så är det bara, konstaterar hon och skrattar.

När den två timmar långa föreläsningen är slut, fanns bara en sak att göra: Att lyfta på hatten för Gunilla Pontén, 75 år och fortfarande full av skaparkraft.

MARIA SVENSSON

Mer läsning

Annons