Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fängslande skinnpåse

Annons

Under fredagen träffades ett tiotal säckpipeblåsare hos Hans Rönnegård på Tallbacken.

Det är femte året i följd som träffen arrangeras för blåsare som vill utbyta låtar och historik.

- Dessutom har vi väldigt roligt, berättar Rönnegård.

Namnet Pôsuträffen kommer av ett av de gamla västerdalska benämningarna på instrumentet.

- Pipsäck är ett annat namn på den modell av den svenska säckpipan som förr användes i Västerdalarna. Bakom träffen ligger den informella organisationen Nätverket för svensk säckpipa, NFSS, som arbetar för att stimulera kontakterna mellan spelmännen och med att sprida information om den svenska säckpipetraditionen, förklarar Gagnefsbon.

Säckpipan är ursprungligen ett babyloniskt instrument, som kom att spridas över stora delar av Europa och även till Asien. I Västerdalarna hade den länge en stark ställning som folkligt instrument och den siste traditionsbäraren avled så sent som 1949.

På söndag ger deltagarna i träffen en "avslutningskonsert" i EFS missionshus.

- Konsert och konsert, vi spelar och berättar för dem som vill lyssna, säger Rönnegård, som själv började spela 1981.

- Jag var väldigt intresserad av musiken, men hade inte den blekaste aning om att det fanns en svensk säckpipemodell. Men sedan Gunnar Ternhag, Per Gudmundsson och Leif Eriksson med hjälp av Dalarnas museums säckpipor återupplivat den svenska säckpipetraditionen köpte jag en av de första piporna som Leif byggde, fortsätter han.

Nu är han fast.

Fångad - inte i, men väl av en skinnpåse.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons