Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dyr struntsumma

Annons

Förbryllad begrundar jag det faktum att mina kontakter med sjukvård, apotek och landsting har blivit så urbota fjantiga.

Jag betalade 50 kronor för ett recept som doktorn ringt in till apoteket. Hade inte frikortet med mig men blev lovad att få tillbaks pengarna om jag visade upp kortet vid nästa apoteksbesök.

Det sket sig - apoteken i Falun slog ifrån sig. Vårdcentralen slog ifrån sig men tog till sist fotostatkopior.

Efter en tid förpassades mitt ärende till landstinget. Detta har pågått i fem månader - en bagatell för folk som tror att de lever evinnerligen.

Till dags dato har jag inte fått något besked, än mindre någon femtilapp.

Nyligen drabbades jag igen. Jag hade via postgirot betalat 70 kronor för ett recept. Ville ha det infört i högkostnadskortet.

- 70 kronor! sa vårdcentralens receptionist förtrytsamt. Så mycket får ingen läkare ta!

Vi dividerade så till den grad att jag tog till brösttoner och rentav röt.

- Jamen skriv då för farao 50 kronor och strunta i tjugan! Jag behöver bara femtilappen för att komma upp till frikortsnivån.

En sekreterare tog hand om papperen. Frikortet skulle komma med posten. Mitt mod sjönk. Det kan stå mig dyrt att vara utan högkostnadskort i flera månader. Och sedan kräva tillbaks avgifter som jag har betalat i onödan?

Femtio kronor, bara drickspengar för en politiker. Men minst två dagars närande, hemlagade måltider för en pensionär.

Barbro Hellberg

Mer läsning

Annons