Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dag i dur på hembygdsgården

Annons

Den svenska flaggan vajade mot en vit-grå-blå himmel. Vädret var så där obestämbart. Absolut inte regn, men någon slags blandning mellan sol och mulet. Och varmt var det - fast lite blåsigt. Ibland fick man för sig att vädret var strålande, ibland såg det riktigt mulet ut. Obestämbart, helt enkelt.

- Bättre än så här kan det inte bli vädermässigt, tyckte Ronny Johansson från Norrbärke hembygdsförening och förtydligade att om det är för fint väder åker folk ut på badstranden.

Omkring 300 besökare gissade han på och var mycket nöjd med uppslutningen.

- Vi hinner knappt med att koka kaffe, meddelade Ronny Johansson och tog i samma ande-tag betalt av två flickor.

Många hade slagit sig ner på bänkarna med kaffebrickorna placerade bredvid sig och lät sig underhållas av musicerande Durspelarna. Systrarna Marit Persson och Gun-Britt Johansson hade dock valt att äta vaniljglass. Hallstahammarbon Gun-Britt hade tagit make och motorbåt längs Strömsholms kanal för att hälsa på systern i Smedjebacken. Tre dagar tog resan, men då stannade man och tittade längs vägen också.

- Det går snabbare på vägen hem, då följer man strömmen, log Gun-Britt Johansson.

Systrarna trivdes på hembygdsgården. De hade gått runt och tittat innan glasspausen.

- Det är trevligt med gamla saker, tyckte båda.

Som vanligt fanns det flera stånd med olika saker att kika på eller kanske köpa.

Mykologen (svampkännaren) Kerstin Junker basade över sitt svamputställningsstånd.

30 arter visades upp på små fat med prydliga etiketter i olika färger. Färgerna informerade om svamparna var ätliga, oätliga eller till och med giftiga.

- 30 arter är ovanligt många för att vara mitt i sommaren, berättade Kerstin Junker.

Hon hade haft flera besökare under dagen, bland annat barnfamiljer, där föräldrarna ville låta barnen lära sig lite om svamp.

- Och det är viktigt, det ökar folkbildningen, sa Kerstin som den före detta lärare hon är.

Junkerståndet representerade faktiskt hela familjeföretaget. Maken och biodlaren Norbert Junker passade nämligen på att sälja sin hemodlade honung.

- Vi lever på honung och svamp, det är därför vi är så friska, skämtade Kerstin Junker.

Norbert skrattade och protesterade:

- Skriv inte det!

Bådas favoritsvamp är kantarellen, som Kerstin beskrev som vacker och inbjudande med sin vackra färg.

- Och efter kantarellen kommer karl-johansvampen.

Runt svamp- och honungsståndet fanns flera färgglada gamla skolplanscher, de flesta med svampar, men även en med bin. Dessa hade makarna Junker hittat på auktioner efter nedlagda skolor.

MICHAELA BERG

Mer läsning

Annons