Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En cykel med historier...

Annons

Det står en rödbrun damcykel med svart cykelkorg fäst på framstyret lutad mot en lyktstolpe bredvid den grusväg som hunden och jag vandrar varje dag.

Den är olåst och ser ut att vara hel och den har stått där i veckor nu. Vem har lämnat den där?

Cykeln har förstås en historia.

Kanske testar den vår ärlighet. Den som ställt den där, vill nog se hur lång tid det tar innan någon snor cykeln.

Eller också ligger cykelns ägare gömd i buskarna en bit ifrån för att ta signalementet på den som nu till äventyrs är så oärlig att han eller hon stjäl hojen. Och sen rapporterar det till polisen.

Kanske är det kärleksproblem som gör att cykeln står där den står.

Ägaren var möjligen på väg till sin älskade, men fick ett anfall av eftertanke och ändrade sig. För att få tid att tänka över situationen ställdes cykeln där och ägaren tog en promenad hem istället.

Och i hjärnans villervalla glömdes låset bort.

Kanske kom cykelns brukare åkande tillsammans med sin man och ett gräl utlöste stoppet. Hårda ord. Mannen stack därifrån. Damen ställde cykeln mot stolpen och gick åt motsatt håll.

Det finns också en annan möjlig anledning.

Cykeln och dess ägare kom sakta rullande efter vägen och berusades av allt det vackra de såg och hörde; lummiga gröna träd som breder ut sina grenar som ett tak, en porlande liten bäck som plumsar till i krökarna, grodornas förnumstiga läten och gökens gol långt, långt därborta högt ovanför tallkronorna.

I det läget fanns inget annat att göra än att stanna, ställa cykeln mot stolpen och sätta sig i en skogsbacke bredvid vägen på en filt och dricka en kopp kaffe ur den medhavda termosen och bara njuta av den tid på året som är den bästa.

Men även sådana stunder har sitt slut.

Och i detta fall var förnöjsamheten så stor att cykeln glömdes bort och termosen och filten också.

En cykel har många historier att berätta. Jag köpte min första cykel som vuxen av en sjöman som haft cykeln med sig på en tankbåt, som trafikerade tre världsdelar. Han hade trampat cykeln på båtens däck ute på de stora haven likväl som på de trånga gatorna i Shanghai, de asfaltvarma gatorna i Rotterdam och i hetsen i New York.

Den cykeln hade jag i flera år. Den trivdes lika bra på gatorna på Lustigknopp i Falun som i Harlem.

Cyklarnas öde är förutbestämt. När de tjänat ut plockas de endera isär och blir delar i ännu aktiva cyklar, eller också hamnar de på en soptipp tillsammans med andra cykellik.

Jag cyklar varje dag. Året runt, praktiskt taget. Att cykla är det bästa sättet att ta sig fram.

Dessutom följer du vädrets skiftningar på cykelsadeln.

Och den här våren och försommaren liknar inga andra som jag varit med om.

Jag tror inte ett dyft på att det långsamt blir varmare och varmare.

Förutom några dagar i maj, då solen sken och det var 20 grader varmt, har det varit väder för vantar.

I onsdags mötte jag en grabb på cykel på väg nånstans - han hade tumvantar för att inte frysa.

I går var det skolavslutning.

Är sommaren här nu?

PELLE MALMBERG

Mer läsning

Annons