Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bra uppmuntran - men för sent

Annons

Öppet brev till s-partiet i Blge.

Det var en gång två unga människor som kom från var sitt hem, uppväxta under knappa förhållanden. De gifte sej och fick barn men hade inte så mycket pengar att röra sig med, precis, som många andra under kristider och dylikt. Men de hade en framtidstro och framsynthet att det kunde bli bättre.

De engagerade sej i föreningsliv och politik med tanke på, att ett engagemang i samhället är till för att alla ska få det bättre. Det blev inom socialdemokratins råmärken i tanke och handling.

Det unga paret fick 67 fina år tillsammans innan sjukdom satte punkt för det hela.

För två år sedan kom Arbetarkommun och socialdemokrat-erna på att pappa hade gjort hedervärda insatser för partiet, och tilldelade honom Brantingmedaljen. Han var då 97 år gammal och blind och nästan döv och fick mottaga medaljen sittande på sängkanten. Kanske inte heller helt klar över vad som skedde.

Nu har min mamma också blivit tilldelad denna fina Brantingmedalj. Hon blev väldigt glad och säkerligen stolt.

Vi bestämde hårfrissa och att hon skulle med vår hjälp kunna komma och ta emot medalj en, Men hon föll på målsnöret och hamnade på Talgoxen. Hon fick en propp i hjärnan som har satt stopp för allt nästan, hon är 92 år.

Det är nu min undran till partiet är: Är det efter fyllda 70-80 år som insatserna ska premieras? Man har förmod-ligen klarat av kriterierna för en medalj innan? Är det inte när man kan glädja sig och kunna suga på karamellen och att folk i allmänhet vet vilken man är som man ska utses?

Ni måste kunnat få ändan ur vagnen tidigare och för mina föräldrar är det kört, men det finns ju en framtid då det är andra eldsjälar som bör uppmuntras. Gör det i tid.

Jag är väldigt stolt och glad över mina föräldrar Astrid och Ivar Björk.

Ulla Eriksson med familj Mariefred

Mer läsning

Annons