Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En äventyrlig satsning som gick hem

Annons

Publiken bjuds på en helgjuten föreställning där du snabbt glömmer att det är amatörer i rollerna, de flesta framsprungna ur den kommunala musik- och dansskolan i Gagnef.

Professionaliteten i föreställningen förstärks dessutom av det faktum att det i orkestern sitter medlemmar som Nippe Sylwén och Per-Håkan Jansson som tillsammans med sina kamrater i orkesterdiket utgör en garant för en musikalisk höjdpunkt.

Tack vare både smarta och eleganta sceniska lösningar är det också lätt som publik att låta sig förflyttas till 1930-talets depression i USA med maffia och mord och där uppfinningsrikedomen för enskild överlevnad är stor.

Regissören Stina Axelsson har plockat fram en ensemble som tar sig an uppgiften med en spelglädje som snabbt smittar i publiken. Den som önskar många och glada skratt får stort utbyte av "I hetaste laget".

Jacob Andersson i rollen som Jerry och Daphe blir snabbt min egen favorit. Kroppsspråk, mimik och inlevelse gör honom till en komisk talang av format. Ett fynd!

Tack vare mot- och medspelaren Peter Enblom som Joel och Josephin får också Jacob det utrymme som krävs för att den förre ska bli skrattsalvornas främste estradör i Djurås.

Filmens och nu musikalens huvudperson, "Sugar", får kanske omedvetet stå tillbaka i många scener, men den spröda Klara Johansson har ändå förmåga att ta tillbaka utrymmet på scenen där det så motiverar på ett sätt som gör att jag tar henne till mitt hjärta. Både som "Sugar" och Klara.

Per Bäckströms tolkning av "Mr Bienstock" blir till en mix av Carl-Gustaf Lindstedts och Douglas Håges (Lilla Fridolf) sätt att agera på scenen. Missa inte hans nervösa handskakningar i sammanhang där du minst förväntar dem!

Malin Nordahl som "Sweet Sue" tar verkligen för sig. Det är också exakt vad som förväntas av henne. Hon gör det dessutom väldigt bra.

Mats Naxe har fått en närmast skräddarsydd roll när han gestaltar Osgood Fielding. Han är mycket trovärdig som sirlig, elegant och kärlekskrank miljonär.

Bra, verkligt bra, det är också damorkestern med Ulrika Andersson, Martina Engmalm, Maja Bröms, Julia Sjönneby och Malin Sandberg som dansar bättre än den spelar. Det beror förstås på att det är den "riktiga" orkestern som vi hör, medan tjejerna har förmågan att agera.

Damorkestern kompletteras på scenen av Simon Park, Sofia Henricsson, Eva-Lena Dahlqvist, Johannes Westergren, Lisa Stenberg och Richard Eriksson i biroller som blir till en väsentlig del av föreställningens helhet.

När jag summerar mitt helhetsintryck från premiären har jag några få radanmärkningar.

Dels tycker jag första akten är för lång (1,5 timme i en föreställning som sträcker sig över tre timmar, inklusive paus), dels behöver några "stolpiga" dialoger slipas av och dessutom måste några av aktörerna tänka på att tala långsammare, så att publiken hinner med i replikskiften. Detta gällde framför allt i första akten, då premiärnervositeten kanske spelade en del spratt?

Det blir säkert "i hetaste laget" att komma över biljetter till de återstående föreställningarna. Men väl värt försöket!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons