Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En återblick

Annons

Med längtan och med ett visst vemod minns jag en sensommardag för länge sedan. Dagen hade varit varm och med välbehag tog jag emot eftermiddagens svalka.

Jag gick, tycktes det i en oändlig skog, där löven började anta en gulaktig färgton. De lyste som guld, när dagens sista solstrålar letade sig in genom lövverket.

På avstånd hördes havets vågor slå mot de branta klipporna, för att strax efteråt dra sig tillbaka till havet, med ett sorts fräsande ljud.

Jag kom närmare havet, det luktade tång, vinden smekte min kind med sälta från havet. Jag slog mig ner på en sten vid stranden. Där satt jag länge och tittade ut över ett oändligt hav. Det var bara havet, himlen, tystnaden och jag. Jag tänkte, tänkte.

Solen syntes nu bara som ett nyfiket öga ovanför havets horisont. Havet skiftade i purpur och rosa. Det började bli svalt, och jag började frysa. Jag drog tröjan om kroppen, tittade ut över havet. Gick sedan hemåt genom skogen, som nu kändes fuktig och kall. Fåglarna hade tystnat. Det var bara havet i bakgrunden, himlen, tystnaden och jag.

SIVAN HAHNE

Mer läsning

Annons