Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EMU-kritiska ministrar måste lämna regeringen

Annons

Det skedde när han i en TV-intervju kommenterade en opinionsundersökning som visade på att en majoritet av svenska folket var för ett ja till svenskt medlemskap. Trots att socialdemokratins aktiva och sympatisörer fortfarande var starkt splittrade i frågan gjorde Göran Persson klart att han kunde tänka sig en folkomröstning redan ett par månader efter valet 2002.

Efter detta har Göran Persson med önskvärd tydlighet betonat nödvändigheten i att Sverige blir med i EMU. För att detta ska kunna förverkligas har han tillgripit diskutabla åtgärder. Den mest diskutabla åtgärden var att efter regeringsombildningen 2002 behålla de fyra EMU-kritiska ministrarna Margareta Winberg, Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog och Lena Sommerstad, samt att därtill ge två av dem helt nya och viktiga ansvarsområden. Margareta Winberg som vice statsminister och Leif Pagrotsky som näringsminister.

Denna åtgärd ledde till olika spekulationer om vad som väglett Göran Persson. På borgerligt håll utgick man från att han på det sättet blidkade SAPs EU- och EMU-fientliga falang.

Själv utgick jag från att han styrdes av de fyra EMU-ministrarnas lojala medverkan i regeringsarbetet att kvalificera Sverige för ett EU-medlemskap. Och en lojalitet som han räknade med skulle bestå fram till dagen för folkomröstningen. De fyra ministrarnas tystnad, när det i debattartiklar konstaterades att de frivilligt medverkade i en regering, som motverkar vad de personligen står för i EMU-frågan, gjorde att jag kunde tänka mig att Göran Persson, som den utstuderade taktiker han är, förvissat sig om denna deras lojalitet.

Något som Leif Pagrotsky dementerade i radions lördagsintervju den 8 mars. Han gjorde klart att han tänker rösta nej.

På frågan om hur han ser på Göran Perssons uttalande, att ett nej till euron "påverkar oss negativt" och innebär "ett ökat tryck på den svenska ekonomin", svarade han:

Det är ju en tro om framtiden som man kan hysa, men jag har inte sett några argument som underbygger det. Jag kan kosta på mig att tro det motsatta och det gör jag baserat på de erfarenheter vi har sedan 1999, då den monetära unionen trädde i kraft. Där ser jag inga sådana tecken.

Med detta besked och det motiv han under intervjun redovisade för att rösta nej visar att Pagrotsky är beredd att aktivt verka för ett nej till svenskt EMU-medlemskap.

Jag är övertygad om att han rakryggat kommer att upprepa och vidareutveckla varför han, i strid med beslut av den senaste SAP-kongressen (det som ska styra Göran Perssons och regeringens handlande), vill få väljarna att rösta nej till EMU:

Mot den här bakgrunden utgår jag ifrån att Pagrotsky kommer att lämna regeringen. Det kommer även de tre andra EMU-kritiska ministrarna att göra. Jag är således övertygad om att de kommer att agera på samma sätt som Pagrotsky.

Men skulle de fyra, efter att ha övertalats av krafter på nej-sidan, inte frivilligt lämna regeringen, tvingas Göran Persson uppmana dem att göra detta om han vill vara trovärdig som regeringschef. Och det i konsekvens med att han vid samverkansförhandlingarna med nej-partierna mp och v, avvisade deras krav på ministerposter. Då med motivet att han i sin regering inte kunde ha ministrar som företrädde EU- och EMU-kritiska partier.

SVANTE PEDERSSON

Mer läsning

Annons