Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Else Hellby

Annons

Else! Min fröken! Fröken med stort F!

Jag kom från Vemdalen i Härjedalen till byn Dräcke utanför Hedemora när jag skulle börja klass 4.

Allt var för mig osäkert och okänt.

I byn fann en skola, och när jag började där var det 16 elever.

Då byn hade så få invånare var det intagning vartannat år. Det innebar att vartannat år läste man kursplanen för årskurs 1, 3 eller 5 och nästa år för årskurs 2, 4 eller 6.

Läraren i den skolan var Else Hellby.

Jag kände mig genast hemmastadd i skolan och med min lärare.

Jag tyckte om skolan och särskilt min lärare.

Det var lite si och så med mina kamrater, då de inte kunde förlika sig med mitt språk. Eftersom de inte förstod mitt mål från Vemdalen försökte jag tala rikssvenska. Och det fick mig i deras ögon att framstå som om jag var högfärdig.

Jag lärde mig snabbt det språk som gällde i Dräcke - den delen av Dalarna.

Tack vare en klok lärare, Else, klarade jag mig igenom den pärsen.

Else var aldrig en person som mästrade, hon bara lät saker och ting få förflyta naturligt och snart var jag en av dem.

Else var en naturbegåvning i pedagogik.

Eftersom jag gillade att lära mig, hann jag ibland före mina årskurskamrater.

Det använder Else på ett mycket pedagogiskt sätt.

Jag fick hjälpa mina kamrater och kände mig oerhört viktig.

Men, å andra sidan, när jag inte kunde, fick jag hjälp av någon från en högre årskurs, vilket gjorde att denne fick känna sig betydelsefull.

Det var pedagogik på hög nivå.

Den här pedagogiken var inte omtalad då, men idag är det högaktuellt att integrera, dock långt ifrån färdigt.

Else var en pionjär. Hon hade det i blodet.

Else har påverkat mitt liv mycket starkt.

Jag kom från en familj som inte hade några som helst möjligheter att finansiera några studier för mig.

Hon envisades med att mina föräldrar måste låta mig studera och visade mina föräldrar på möjligheter att göra det.

Det resulterade i att vi flyttade till en annan ort, som låg nära en realskola, där jag kunde söka stipendium och börja realskolan, för att senare ta studenten.

Att jag senare blev lärare, studierektor och rektor är nog enbart Elses förtjänst.

Hon lärde mig inte bara att man är viktig som person utan också att man ska tro på barnen och deras förmåga.

Jag har arbetat efter det rättesnöret.

Alla (framför allt föräldrar och kolleger) har ju förstås inte gillat den principen, men när det gått mig emot har jag alltid kommit ihåg vad Else gjorde för mig och strävat på.

Många av mina före detta elever har också bekräftat för mig vad jag betytt för deras utveckling.

Allt det är Elses förtjänst.

Hon gav mig erkännande, styrka och mod.

Jag vill tacka Else för att hon kom in och fanns i mitt liv!

ULLA-BRITT LILJA (FÖDD SVÄRD)

Mer läsning

Annons