Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elof debatterar för vargen

Annons

Elof Roos - visst låter namnet bekant! Men så är han också en av Falu Kurirens flitigaste debattörer och insändarskribenter.

En fridens man som kan sin skog och anser viltet ha sitt givna hem i den. Men också en man som upprörs över den osaklig propaganda som skrämmer fredligt folk från skogen.

- Även om den svenska älgen numera lär vara snällare än den amerikanska, så är den i alla fall betydligt farligare för människan än vargen, konstaterar han.

Elof har själv råkat i onåd mer än en gång och och haft en grinig älg springande runt sig med raggen rakt upp.

- Värst var det när jag som nygift bodde i skogen i Torsåker på Gästrikesidan. Då tvingades jag skicka upp min lilla dotter i en flurig gran för att rädda henne undan älgen, minns Elof.

Själv var han bara 15 år när han tvingades packa sin cykel med yxa och allt och ge sig ut för att söka huggning. Jobb fick han också åt Surahammars bruk i Kärrgruva i Västmanland, där han högg vidare tills det blev dags att rycka in i lumpen.

På regementet upptäcktes snart att Elof hade tbc och han skickades till sanatoriet på Högbo.

Det ingick nu inte i hans planer och han rymde till Linghed och fick jobb i skogen vid Nysjöns fäbodar.

- Men friheten blev kort och höll på att kosta mig livet, då jag klöv foten med yxa och var nära att rinna till blods, erkänner Elof.

Tack vare kamraterna, som först rodde honom över sjön och sedan drog honom i dyngelop efter traktorn, kom han med lastbil in till lasarettet i tid.

Att det var tuffa tag på den tiden syns fortfarade i ansiktet på Elof.

Ärren vid höger öga vittnar om en mc-olycka i ungdomen och den krökta näsan avslöjar att han knäckt näsbenet två gånger.

-Först var det bror min som kastade ett vedträ i ansiktet på mig och andra gången sprätte jag upp en trädgren med sparkstöttingen på väg till skolan, berättar Elof.

Så han är luttrad och räds inte trots "hett stoff" att skriva under med sitt eget namn i spalterna.

Gömma sig bakom signatur tycker han bara är fegt och inte hans melodi så länge vi lever i ett fritt land.

Bara en enda gång har han blivit så allvarligt hotad av en rovdjurshatare att han blivit rädd.

Men den företrädaren för andra sidan gav sig på så många att han åkte i fängelse och fortfarande sitter inne.

Redan i ungdomen kände Elof för att skriva och började medverka i tidskrifterna Tidsfördriv och Lektyr.

På det sättet tjänade han en extra slant, och gör det fortfarande med berättelser ur verkligheten i veckotidningen Kvällsstunden för hemmet och familjen.

- Jag började också skriva på en bok och hade kommit till sidan 95 när allting stals vid ett inbrott i fritidshuset på Orsa Finnmark, avslöjar Elof lite lågmält.

Förgäves har han försökt få tillbaka det han under många ensamma timmar i stugan satt på pränt men aldrig lyckats beveka tjuven.

Inte heller har han förmått sig att börja om med boken. Inte än i alla fall...

I stället fortsätter han att sprida sin väl dokumenterade kunskap om djur och natur på insändarsidan, när han inte roar sig med att jaga storvilt med kameran.

Dagens nöjesjakt med bössa ger han inte mycket för som rekreation.

Ett kallblodigt dödande som medverkar till dagens brist på empati och respekt för livet.

- Ändå kan man nästan säga att jag var född med bössan i hand, och i unga år har jag till och med skjutit på spelande tjädrar, erkänner Elof.

Det är preskriberat nu och var av nöden betvingat när det hände.

Fadern hade gått bort i hjärtfel och lämnat modern ensam med barnen som måste ha mat för att överleva.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons