Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elisabeth fick en ny chans i Sverige

Annons

En vacker majdag när solen generöst delar med sig av sin värme bjuder Elisabeth in till sitt hem på Bergsmansgatan.

Vid 36-års ålder kom hon som ensamstående mamma med två tonåringar till Sverige. Efter ett par månader i flyktingläger bosatte hon sig med sin familj i Ludvika där också tre chilenska familjer redan hade sin hemvist.

- Jag kom till Sverige för att rädda livet. Det gick inte att leva ett vardagsliv i Chile efter fängelsetiden då alla vägar var stängda för en tidigare politisk fånge, säger Elisabeth.

Hon berättar att hennes sambo i Chile skjöts till döds av Chiles militärjunta då hans engagemang i de hemlösas organisation inom arbetarrörelsen betraktades som farligt. Elisbeth arbetade med att organisera sig och sina arbetskamrater fackligt för att få bättre arbetsvillkor. De arbetade exempelvis för att slippa övervakas av beväpnad militär när de tog sin lunchpaus på 15 minuter.

- Vi blev så nervösa av detta och när en av soldaterna lekte med avtryckaren på sitt vapen fick vi nog och började tala om att träffas för att få en bättre arbetsmiljö.

Detta tolererades inte och hon som var en av de ledande krafterna dömdes till fängelse.

- Att domen blev så hård berodde kanske också på mitt tidigare politiska förflutna när jag läste kemi på universitetet. Det var en femårig utbildning men jag hann bara studera i tre år innan utbildningen förbjöds. Andra ämnen som också plötsligt blev olillåtna var exempelvis psykologi, filosofi och sociologi då dessa representerade "fel" ideologier i militärjuntans Chile, berättar Elisabeth.

- Efter alla svårigheter och eländen som jag upplevt känns det som att jag fötts på nytt och kan leva vidare i Sverige, säger Elisabeth.

Hon trivs mycket bra med sitt yrke som undersköterska på Ängsgården och planerar att vidareutbilda sig till sjkuksköterska.

Hennes barn är numera utflugna och bor i Luleå respektive Stockholm. Det går bra för dem, något som Elisabeth är stolt över. Elisabeth Castro började engagera sig i vänsterpartiet 1995 och arbetar främst med integrationsfrågor. Inte bara med vad det gäller flyktingar utan också andra grupper i samhället som betraktas som utsatta, exempelvis handikappade. Hon är också intresserad av kvinnofrågor, äldre- och barnomsorg.

- Det är viktigt att samhället är lyhört för individens behov och verkar för att alla till exempel ges möjlighet till arbete, säger Elisabeth.

På fritiden kopplar Elisabeth gärna av med musik och dans tillsammans med familj och vänner. Hon sjunger och spelar främst gitarr men även en del panflöjt.

Tidigare var hon också med i kulturföreningen Viktor Jara där hon var aktiv i en dansgrupp. I gruppen medverkade Elisabeth med både sång och folkdans från sin hemtrakt.

Den stora dagen firas i dag hemma tillsammans med vänner och Elisabeths familj som består av barnen med respektive samt barnbarn och inte minst den älskade katten Pancho som är en stor källa till glädje i Ludvika.

ANITA MAGNUSSON

Mer läsning

Annons