Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter Aconcagua väntar silon

Annons

Storväggsklättring i Norge och att bygga en klättervägg i gamla silon vid järnvägen, är vad som väntar härnäst för Robert Eriksson.

Han har fått mersmak efter den strapatsrika färden till toppen av Aconcagua, 6 962 meter över havet.

- Vi började planera ett och ett halvt år i förväg, det påverkade hela livet, säger han.

Träningen måste skötas på rätt sätt och det gällde också att få ihop pengar till resan.

Från början var de fyra personer, men efter ett avhopp var det Robert Eriksson, hans bror Morgan Eriksson och Emil Péclard som besteg berget i Argentina.

Färden höll på att få flera snöpliga slut. Ryggsäck och packning som försvann på flygplatsen, det kallaste vädret på 20 år och kök som gick sönder på hög höjd.

- 70 till 80 procent av expeditionerna misslyckades att bestiga toppen det året, berättar Robert Eriksson.

Den som hastigt beger sig upp på hög höjd, mår dessutom väldigt dåligt. I värsta fall kan höjdsjukan leda till döden.

- Därför gick vi upp en bit och sedan tillbaka ner, för att effektivt acklimatisera oss, säger han.

Det ständiga springandet upp och ner, gjorde att färden till toppen tog 17 dagar. Tillbakavägen gick på två dagar.

- De sista 1 000 höjdmetrarna var grymma, det gick fruktansvärt sakta.

Det var också 20 minusgrader och hård vind, när Robert Erikssons expedition erövrade Aconcagua.

- När vi nådde toppen hade vi gått åtta timmar i sträck, men vi kunde bara stanna 20 till 30 minuter för att inte få för kraftig höjdsjuka.

Då började Robert Eriksson känna allvaret. Han satt inte direkt och njöt på toppen av Aconcagua. De var ju tvungna att orka gå tillbaka. Det handlade faktiskt om liv och död.

- Men det är så otroligt skönt att känna hur luften blir tjockare och tjockare, säger han.

Det hann bli julafton innan de kom till något samhälle. De tre utmattade bergsbestigarna firade helgen med några åsneskötare.

- Nu när jag har varit i Anderna vill jag se andra bergskedjor.

Nästa projekt blir vertikalklättring i Norge, som enligt Robert Eriksson är ett otroligt bra klätterland.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons