Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Edita lyckades - mot alla odds

Annons

Efter flykten till Sverige stannade Edita och hennes mor kvar i landet. När hon bodde i Stockholm läste hon till biomedicinsk analytiker och arbetade i Stockholm under många år. Till Borlänge kom hon 1988 och där bor hon fortfarande, hennes två barn som är i 20-års åldern är utflugna.

Miljökontoret i Leksand är hennes arbetsplats sedan några dagar tillbaka.

- Mina arbetsområden blir hälso- och miljöskydd, djurskydd och livsmedel, säger hon och förklarar att det var vid Riokonferensen som hennes starka miljö- engagemang väcktes.

Studierna i miljöteknik påbörjade hon vid Högskolan Dalarna i Borlänge 1997 och fyra år senare tog hon sin examen.

Hennes erfarenhet är att det i storstäderna tycks finnas ett bättre överseende för arbetssökande med utländsk bakgrund.

- Mina misstankar är att mitt namn gjorde att ansökan ofta hamnade i papperskorgen, säger Platbardis som sökt närmare 150 arbeten utan att få napp.

Hon tror själv att arbetsgivarna blir blockerade av namnet på ansökan, för när hon personligen har sökt arbete har det alltid gått betydligt bättre.

- Man är dock inte sitt jobb, säger Edita insiktsfullt.

Från oktober 2002 och ett år framåt deltog hon i ett mentor- och integrationsprogram för arbetssökande invandrar kvinnor, med akademisk utbildning. Syftet var att deltagarna skulle få bättre kunskaper om svenskt arbetsliv och förberedas för arbete, eget företagande eller studier.

Bakom utbildningen står stiftelsen Minerva, finansieringen har bland annat länsstyrelsen, Nutek och arbetsförmedlingen stått för.

Hon är nöjd med programmet och betonar vikten av praktiken som de gjorde:

- Sedan praktiserade jag i Orsa på miljökontoret under en månad och arbetade ytterligare två månader där. Denna möjlighet fick jag genom en vän som arbetar där, säger Edita.

Förutom examen i miljöteknik har hon även läst kemiteknik. Arbeten som lärare och administratör är några av de som är nämnda i den imponerande meritlistan. Men även om hon tack vare åtskilliga vikariat och andra anställningar sluppit några längre tiders arbetslöshet, så har otryggheten tagit ut sitt pris.

- Som vikarie har du sämre lön och du tillhör inte arbetsgruppen på samma sätt som en anställd, säger Edita som menar att de ständiga uppbrotten tar energi och är arbetsamt i längden.

Att hon nu fått ett vikariat tror hon själv beror på att hon har bra referenser, redan har arbetat och kan skriva bra svenska.

- Men jag hade aldrig fått det här arbetet om jag inte gjort praktiken i Orsa och arbetat där, avslutar hon.

GÖRAN PERSSON

Mer läsning

Annons