Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

E´ stor kula mä lite Dalarna i

Annons

I torsdagens Aftonbladet visades en bild med gänget stående på bordet. Dock utan Morén. Han hade gått hem när kvällstidningsbilden, med de (onödigt) glada spelmännen och krogvärden, togs. Överdrifter står icke på Moréns repertoar.

- Hade jag vetat att det skulle bli så kul så kanske jag hade stannat kvar, flinar Morén finurligt.

Fast händelsen kommenteras givetvis inom gänget. Det är en uppsluppen, om än en smula spänd, stämning när de förhoppningsfulla artisterna, låtskaparna, klädskaparna och alla de andra skaparna samlas för repetition och representation.

Det handlar alltså om kvällens kappsjungning, Melodifestivalen, älskad, hatad och monstruöst välbevakad.

- Ja, ibland blir det litet väl stort med den här bevakningen, säger Staffan Lindfors, vid sidan av Gunnar Morén den som ska försvara Dalarnas eventuella heder i sammanhanget.

Han syftar på den speciella sorts journalistik som vissa kvällstidningsjournalister ägnar sig åt i nästan hysterisk upplagejakt. Östen och hans kompisar har inte gått fria och Staffan sammanfattar:

- Vore jag som du skulle jag inte kalla dom kolleger!

- Jag orkar inte bry mig, säger Jens Kristensen som här om dagen utnämndes till upplagehöjare med fläskiga rubriker. I tidningen berättade han om sin svåra sjukdom, berättade löpsedeln.

- Jag har inte talat med journalisten och det var 1981 jag hade cancer, men nu är jag pigg som en mört även om läsarna säkerligen väntar sig att jag säckar ihop vid mikrofonen i direktsändning, säger Jens.

- Vår förhoppning är att vi ska placera oss bättre än i fjol. Då blev vi tia. Vi är alltså nöjda med att bli nia, säger Östen. Redan nu är vi segrare. Det här är vår bästa "annons", att få visa upp oss i det här sammanhanget.

Det såg vi redan i fjol. Från midsommar hade vi inte tre dagar sammanhängande ledighet om man inte räknar bort julafton, juldagen och annandagen, så det var verkligen full fart hela tiden. Att synas i det här sammanhanget har stor betydelse, menar han.

Nu är det nog inte bara "annonsen" Melodifestivalen som gjort att kvartetten har fått fullklottrade planeringskalendrar. Det har också med den artistiska bredden att göra.

Det är nog mera sällan Arsele Hembygdsförening ringer efter Mendez för pausunderhållning i logdansen, inbillar man sig.

Det finns en del veteraner i årets startfält. Barbados, Pernilla Wahlgren, Jan Johansen, Jill Johnson, Magnus Carlsson...

För Östen med Resten och Afro-Dite är den andra gången, efter förstagångsförsök - lyckosamma sådana - i fjol.

- Det är rätt osannolikt att stå här i Globen två finalen i rad, säger Staffan och Jens fyller i:

- Ja, hade man sagt till nån för två år sen att man tänkte gå till final i Melodifestivalen så hade den antagligen skrattat ihjäl sig.

Men nu är det alltså verklighet och kvartetten verkar ta det hela lugnt som vanligt. Mitt under den tekniska repetitionen står Gunnar och grabbarna och "smygspelar" en Stephan Grapelli-låt så ingen inom höravstånd kan hålla kontroll på stampfoten. Avspänt, är ordet.

Annars hörs inte Moréns norbergsbyggda fiol så mycket men det kompenseras med att han medverkar akustiskt i bakgrunden till Sareks inslag.

Vi får njuta desto mera av hans danssteg...

Östens glesbygdslatino "Maria" är avvikande på mer än ett sätt i det här startfältet.

Det är nog den enda låt som inte blir betraktad som stöld. Sedan veckor tillbaka har de traditionella beskyllningarna haglat i luften och det är inte svårt att höra vissa likheter mellan Afrodites låt och Trazan och Banarnes låt om pirayan eller - för den delen - "Maria" och en dansbandslåt som handlar om Copacabana (vad den nu heter...).

Å andra sidan kan man trösta sig med att alla tonkombinationer numera är använda.

Det är därför man tar till ljud, ljus, kläder och annan utommusikalisk bråte för att kunna skilja bidragen åt, inbillar vi oss.

Tillsammans med Sarek slår Östen med Resten ett slag för folkmusiken i kväll.

Bredbenta Barbados har instrument med på scenen, Magnus Carlsson i Alcazar sitter vid en flygel en kort stund men i övrigt är det mest inspelade bakgrunder som på Roliga Timmen i skolan.

Hela restgänget och Sarek kommer dock in med fiol, nyckelharpa och vevlira och förvirrar röstningsproceduren för stora delar av diskogenerationen. Friska fläktar även om det knappast leder till final i österled, men kul och udda är det och roligt har artisterna, obekymrade om en och annan fisförnäm näsa i vädret hos folk som vet vad som gäller i popvärlden just den här veckan.

Som vanligt (jag vet, för jag var med redan i fjol) var kändisfaktorn hög i Globen hela dagen.

Programledare Gardell var exempelvis in en stund och visade båda sina ansiktsuttryck, men Bert Karlsson från Skara tydde sig aldrig till vår skara.

Men Rickard Herrey gick och småmyste hela dan och kunde konstatera att han, och hans bröder, gjort sig odödliga även genom sitt sätt att sprattla med händerna i slutackordet.

Titta på det. Det är ett förfärligt handarbetande i Stockholms svar på Kupolen.

Vem vinner då tävlingen?

Tja, efter att ha lyssnat på alla bidrag live fem gånger var under åtta(8) timmar får man svårare och svårare att tala om någon "rätt" eller "fel" låt eller artist.

Alcazar, Afrodite, Fame, Jan Johansen, Pernilla Wahlgren, Sanna Nielsen.

Det är många som kan börja tänka på att boka biljett till Estland.

En sak tror jag mig dock kunna lova: Det lutar åt svensk seger i kväll.

Låt vara på ett främmande språk.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons