Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Du är inte värd mera nu"

Annons

Nog trodde jag mig något så när kunnig i samhällskunskap, men först nu som handikappad fick jag verklig insikt om hur det fungerar. Jag upptäckte snart att jag och min samhällskunskap var blott och bart en illusion och jag tror inte jag är ensam om den vanföreställningen. I min ljusblåa inbillning trodde jag man var värd något som frisk medborgare och skattebetalare, men inte då. Att man inte kan få tillbaka sitt friska jag, det förstod jag ganska snart, men dum som jag tydligen är så trodde jag i alla fall att mitt friska jag var värt något i kronor och ören. I mitt fall var det en naprapat som otvetydigt var upphovet till min sjukdom och som ledde fram till mitt livslånga handikapp. Jag trodde detta rättssamhälle vi alla lever i dömde på det som var bevisbart, inte då. Där sprack min första ljusblåa illusion. Till nästa stora besvikelse: Den kom när jag var orolig för min ekonomi som handikappad och frågade min handläggare på försäkringskassan varför jag bara hade hälften i ekonomisk ersättning jämfört med min lön som frisk. Handledaren svarade: "Du är inte värd mera nu". Jag trodde att man som handikappad fortfarande åtnjöt respekt av samhällets friska medborgare, men även där levde jag i en drömvärld utan verklighetsförankring. Nu har det gått relativt friktionsfritt i ett antal år tills i våras då försäkringskassan styvmoderligt ringde mig och förklarade att jag var för frisk för fortsatt assistansservice enligt LSS. Det spelade ingen roll vad jag och min assistent kom med för argument, sparkraven från högre ort låg kvar på försäkringskassan och skulle åtlydas. Min status har inte nämnvärt förändrats på tio år, så enligt LSS-lagen har försäkringskassan bevisligen gjort sig skyldig till tjänstefel som i de tio senaste åren låtit mig tillhöra LSS och ha assistenter, men de hårda spar-krav på försäkringskassan kom väl först i år och då ska ni veta att det är inte nådigt att vara handikappad. Det skulle ta flera sidor i anspråk om jag skulle redogöra för alla turer och över-klaganden som inte lett någon vart. Så därför över till det som händer nu: jag får hjälp enligt socialtjänstlagen som utgår från hemtjänsten i kommunen och som är avgiftsbelagd, jag har hjälp av samma personer som förut (det är förvisso bra, sett ur min synpunkt) minus 4 timmar i veckan och en avgift på 1588 kronor i månaden som jag betalar av redan beskattade pengar. Jag har inte blivit så frisk så jag kunnat börja arbeta mera. Sammanfattningsvis: Sluta att inbilla er att samhället tar hand om oss vanliga medborgare som råkat illa ut och gnetat och lyckats spara en slant under arbetslivet, ja, jag vet ju inte hur det är om man ägnar sig åt brottslig verksamhet och aldrig gjort ett ärligt handtag i sitt liv, då kanske man får allt av samhället, jag vet inte, men jag vet så mycket att det är omöjligt att ta något som inte finns. Nygge

Mer läsning

Annons