Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Druvor i stället för bovar

Annons

Han har längtat till jobbet varje morgon. Men nu går polismannen Björn Ankert i pension - efter 40 års tjänst i Falun.

- Det är klart det känns vemodigt, säger han ärligt.

Fast stockholmaren ville egentligen bli skogsmästare från början.

- Men när alla maskiner gjorde sitt intrång i skogen tyckte jag inte det verkade så kul längre, säger han.

Efter ett år som FN-soldat i Kongo sökte han till Polishögskolan, kom in och i januari 1963 kunde han sätta polis på visitkortet.

Han fick sin första tjänst i Falun.

Och här blev han kvar.

I 40 år har han varit Dalapolisen trogen.

- Det finns ingen kvar längre här i huset från tiden när jag började. Det är en märklig känsla, säger han.

Han började sin polisbana på utryckningen, som då låg på Stora torget. Han fortsätte vidare till länstrafikgruppen.

Men efter 20 år i yttre tjänst ville han gå över till Krim. Det fick han. Och i flera år var han avdelningens chef.

Han är fascinerad av att göra polisutredningar.

- Ja, det är utmaningen att kunna lyckas med det omöjliga som drar. Och oftast är lösningen på ett grovt brott ett lagarbete, säger Björn, som tycker det känns vemodigt att lämna jobbet.

- Jag har alltid trivts på jobbet. Jag har nyfiket gått till jobbet varje morgon. Jag kommer att sakna den känslan - och kamraterna.

Polis i 40 år. Han har följt utvecklingen på parkett.

- Det är klart att det är skandal att en stad som Falun inte ska kunna garantera en polispatrull dygnet runt.

Han menar att alla omorganisationer som genomförts under åren inte enbart varit positiva.

Och besparingarna tär på personalen.

- Förr fanns det gott om poliser ute på gator och torg. I dag är det svårt att få tag på poliser som vill vara ute. Det är klart att det är ett problem, säger han.

Björn Ankert konstaterar att det inte finns någon enkel lösning på polisproblematiken i Dalarna.

- Men jag tror att man i första hand ska rekrytera dalfolk till nya tjänster. Det är inte många stockholmare som vill flytta hit. Att ge polisen mer pengar är förstås enkelt, men inte hela lösningen på problemen, säger han.

Ankert är en polisens diversearbetare. Han har sysslat med det mesta, från utryckning och patrullering till utredningar.

De senaste åren har han utrett allt från snatterier till mord. Till en början ledde han också Pernillamordet.

- Visst kanske vi skulle direkt ha tagit hit länets samtliga poliser som fick knacka dörr på Kvarnberget. Då hade vi kanske kommit längre. Men det är lätt att vara efterklok. Utredningen går vidare. Vi får fortfarande tips.

Björn Ankert har hållit en låg profil utåt som polis.

Han har upplevt mycket i sitt yrkesliv, bland annat har han räknat riktiga guldpengar i ett bankvalv - och blivit bjuden på middag när han löst ett fall.

- Jag höll i stölden av Carl Larsson-tavlorna. Åklagaren och jag förhörde en misstänkt, vi la fram bevis och han erkände direkt. Han visade oss var tavlorna var gömda. De låg inslagna i papper under ett trapphus i en hyreslänga. Tavlorna som var värda miljoner var oskadda. Efteråt blev vi bjudna på middag i Carl Larsson-gården, säger han.

Nu väntar honom ett nytt liv. Pensionärens.

Han har förberett sig. På olika sätt.

- Jag ska skaffa en ny hund. Har beställt en mellanschnauzer. Då får jag motion.

Och så ska han fortsätta att sköta om sina vindruvsodlingar.

- Visst, det går att odla vindruvor här uppe. Jag får en tio-femton kilo söta druvor på min vinstock varje år, säger han.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons