Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Drogerna tog 30 år av mitt liv"

Annons

Efter 30 år av drogmissbruk vet han vad han talar om, och på måndagsmorgonen delgav han ett 80-tal personer sina erfarenheter på en sommarfrukost i Folkets hus foajé.

För Anders Rex del började missbruket med sniffning av thinner i 12-årsålder.

- Mina föräldrar hade aldrig varit förmögna att ge mig känslomässig lycka, och därför kände jag ett starkt behov av att göra revolt mot dem, och ville bli betraktad som värsting.

- Lärare och skolterapeuter på min skola i Kumla förstod ingenting. Min familj var välmående och stark utåt, och de förklarade mitt uppträdande med att jag hamnat i dåligt sällskap.

- Med det som bakgrund bestämde sig mina föräldrar för att flytta. Till Ludvika.

Anders började i nionde klass på Kyrkskolan, och för en tid lugnade han ned sig. Sedan kom hippievågen.

- Jag var 14-15 år då, och tog snabbt fasta på hasch och LSD. Jag blev den som fixade drogerna åt mina vänner, och äntligen fick jag den identitet jag saknat under hela uppväxten.

1974 startade polisen en stor rensning av narkotika i Ludvika. Den ville statuera ett exempel, och Anders Rex dömdes till 1,5 år på Kumlaanstalten.

- Det kom som en total chock för mig.

Kumla blev dock en positiv överraskning. Han hade inte tjallat på någon och var inte sexförbrytare. Därför accepterades han av internerna. Anders fick många vänner på anstalten, och det var de som introducerade amfetaminen för honom.

- Jag kände mig ändå orättvist behandlad, och ansåg inte att jag hade någonting på anstalten att göra.

- Mitt förakt mot samhället växte, och jag tog beslutet att leva som kriminell.

Det var först 10 år senare, 1986, som vändningen kom. Hans flickvän var trött på hans missbruk, och även basen på ABB hade fått nog. Plötsligt stod han utan såväl sällskap som arbete.

- Då rasade allt, och jag hamnade på parkbänksnivå. Jag gick till sociala, och bad om att få behandling.

Första gången gav behandlingen ingen verkan, men efter 2,5 år av gravt amfettaminmissbruk, var botten nådd.

- Jag åkte in på häktet för elfte gången, och där bestämde jag mig för att det fick vara nog. I ensamheten i cellen sköljde hela livet över mig, och jag kände mig rutten. Jag insåg att om jag inte gjorde något åt min situation var jag inte värd att leva.

Det var när han kom ut från fängelset den här gången som han på allvar började titta på olika metoder att komma ifrån missbruket.

- 12-stegsprogrammet verkade vara enda alternativet, och på det första mötet stod det klart att jag valt rätt. Allt de sa stämde in på mig, och det var en oerhörd lättnad.

Vägen till ett normalt liv har inte varit lätt för Anders, men han har tagit en dag i taget.

- Nu har jag varit ren i sju år, och jag planerar att vara det resten av mitt liv.

- Jag måste dock hela tiden vara på min vakt. Jag vågar varken ta en treo eller en folköl. Då är det kört. Direkt.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons