Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Domedagsprofeter vädrar morgonluft

Annons

Det har nyligen varit en konferens om klimatförändringen, där klimatforskare och väderspåmän, kategoriskt hävdar att cirka 90 procent av uppvärmningen sannolikt beror på oss människor och koldioxidutsläppen. När man blandar in sannolikhet, finns det anledning att dra åt sig öronen.

Efter den senaste istiden, för cirka 10 000 år sedan, har klimatet varit periodvis varmt eller svalt. För närvarande är vi på väg mot en mildare period. Att domedagsprofeter skyller detta på växthuseffekten är förenkla de bakomliggande orsakerna.

Teorierna är många, det är värt att nämna några: Variationer i solens strålningsintensitet, förändringar i jordaxelns lutning (för närvarande 23,5 grader) eller i jordens bana i förhållande till solen.

Sanningen är betydligt mera komplicerad än vad som framgår av teorierna. Klart är dock att klimatet förändras enligt bestämda mönster och i ganska regelbundna kurvor, snarlika dem för solfläckarna. Det är också tänkbart att delar av flera teorier ingår i verkligheten, och att jorden är underordnad skeenden i kosmos som kan spåras i den tämligen kortperiodiska regelbundenhet varmed solfläckar förekommer.

Fortsatt forskning kräver samarbete mellan geologer, astronomer och oceanografer. Kvartärgeologerna vet att vi hade ett värmeoptimum för 6 000 år sedan, då medeltemperaturen var 4-5 grader varmare än i dag, ett minne av den tiden kan ses vid naturreservatet Tvärstupet, där lind och hassel har överlevt.

Vid bronsåldern slut för 2 500 år sedan blev det betydligt kallare, det kan vara den "fimbulvinter" som omnämns i de isländska sagorna.

Man vet att det var en varm period mellan 800-1200 e Kr, alltså i slutet av vikingatiden. Det var då bebyggelsen på Grönland kunde komma till stånd, och det var då England hade så stor vinexport, att Frankrike lagstiftade mot import av vin från den brittiska övärlden.

Den medeltida värmeperioden ersattes snart av en kyligare, och redan vintern 1322-23 blev så sträng som aldrig förr eller senare: Östersjön frös till så man kunde ta sig till Sverige på isen från både Rostock och Riga.

Denna kyla inleder en lång period med allt annat än varmt väder, den så kallade "Lilla Istiden", som varar till 1800-talets början. Det under den perioden som bland annat tåget över Bält genomfördes.

Från 1800-talets början är vi på väg in i en ny värmeperiod, på gott och ont. Det går inte förneka att den ökande koldioxidhalten inverkar på hastigheten i olika narurliga orsakar till värmestegring, men de milda vintrar vi haft de senaste åren kan mycket väl övergå i en rejäl köldperiod. Vi som nått mogen ålder minns de stränga krigsvintrarna.

Men, som förut påpekats i tidningen, kommer klimatkonferensen att få tokvänstern och miljövännerna att vädra morgonluft.

K LU

Mer läsning

Annons