Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dom kallade honom Kenta

Annons

Jag har köpt en jeansjacka på rea. Och jag tänker på Kenta Gustafsson. Han hann bli 54 år. Den 2 mars gick han bort.

På de foton jag har sett har han alltid jeansjacka på sig. En sån där som är naturligt sliten, inte en sån som, när du köper den för 450 spänn, ser ut att ha burits dag och natt i tre decennier.

Kenta Gustafsson var själv naturligt sliten. Han tumlade genom livet. Första gången dök han upp i Stefan Jarls dokumentärrulle "Dom kallar oss mods".

Två grabbar i 18-årsåldern i Stockholmsnatten 1967. Kenta och hans polare Stoffe halsade mellanöl, skrek åt folk och betedde sig som många gör när de vill bli nån, inte är nån.

För Stoffe räckte inte mellisen och rökat. Han började med

heroin och drog bort från vita duken, bort från livet, mitt under inspelningen av "Ett anständigt liv", uppföljaren till "Dom kallar oss mods", tolv år senare.

Både Kenta och Stoffe hade alltså meckat holk, jäklar vad de hade meckat. Men Kenta lyckades hålla sig borta från heroinet. I stället drack han.

Allt kom ifatt honom, det gör det för alla, men det går snabbare för dem som själva jagar sig mot det oundvikliga. När jag läser om hans död står det att "han var tilltufsad av livet", men också att "han klev ur sin myt".

Han var fast i en livsstil, säkert en livslögn.

I Melodifestivalen 1980 ställde han till med "skandal". På hans

t-shirt stod det "Try it - you'll like it - 69".

En sexchock då, i dag står den sig slätt i konkurrensen med bögnojiga brandmän från Skåne. Hans "Utan att fråga" slutade sexa. Han var Hammarbysupporter och skrev låten "Bajen är bäst".

År 1993 kom avslutningen i Stefan Jarls trilogi, "Det sociala arvet". Jarl sa då "att det är en drogliberal värld just nu som romantiserar missbruket".

Citerade honom när jag råkade hamna i ett krogsnack med två unga män i min ålder för ett par veckor sen. De pratade bara väl om Kenta, men menade att hans liv "verkade ha varit ganska skönt".

Jag tror inte Kenneth Gustafsson tyckte det själv.

Men ändå finns det nåt kring hans gestalt som jag fascineras av. Han var en Jack-typ. Tog dagen som den kom. Ville ingen illa. Red ut ur soluppgången, red in i solnedgången. Försvann lika hastigt som han kom.

Han levde för sekunden. Det finns både gott och ont med det; jag vill inte dribbla in mig i nåt

filosofiskt här. Tänk efter själv. Man drar sina egna gränser. Du vet vad som är rätt och vad som är fel.

Jag vet vad min Kenta stod för.

Och han kunde ha skrivit en Noice-pryl jag kommer ihåg, det bandet slog ju ungefär samtidigt som han var som mest produktiv som musiker.

Hasse Carlsson, som dog förra året, sjunger på min enda cd med gruppen: "Du lever bara en gång och den gången é nu, finns bara en som vet hur du ska leva och det é du".

Ta honom på orden.

Try it - you'll like it.

Och för övrigt...

...nås redaktionen av mejl om vårtecken. Det säkraste har redan rapporterats: Leksands hockeysäsong är över.

Energi:

Örjan Ramberg (suverän som Kvällspressens chefredaktör i "Paradiset").

Oenergi:

Dr Phil (vedervärdig i TV4).

Mer läsning

Annons